Jag har humörsvängningar så att det skriker om det

Cykelturer brukar vara något jag verkligen njuter av, men ikväll var det inte roligt alls. Jag kände mig bara nere. Jag hatar att vara nere. Perfektionisten i mig vill att allt ska vara perfekt och glatt, men nu orkar jag inte med det. Nu ska jag vara nere. Dock vet jag inte varför jag är nere, men då är det bra att jag har min bästa vän Alex som psykolog. Han säger att det kan bero på att jag står inför ett vägsjäl här i livet (jag ska börja plugga i Lund och flytta till Malmö) och att det då är normalt att bli lite nedstämd. Det kan nog stämma.

Det roliga är att jag inte ens hann skriva klart det här inlägget förrän jag blev glad igen, för Linda, som jag åkte flaket med, skrev till mig på Facebook och sa att hon har skaffat en blogg. Tänk vilka små saker som kan få en att bli glad. Dessutom märkte Alex att jag blev glad igen när jag började jävlas med honom på msn. Livet har återgått det normala som han sa…

Och eftersom jag slutade vara nere och inte kunde ta någon sorgsen bild fick det bli att jag tog en mer galen bild istället. Det är mer jag…

Iväg på min cykel

Nu ska jag ta och cykla iväg till mamma. Det ska regna, men det struntar jag i för tillfället, för jag vill cykla. Jag har inte cyklat på ungefär en vecka, och det är alldeles för länge. Jag älskar att cykla!

Under tiden kan ni titta på klippet med Julian Smith. Den är otroligt rolig!

Datorn följer mig vart jag än går

Att jag behöver laga lunch betyder inte längre att jag inte kan vara vid datorn, och det är det som är så bra med en bärbar dator. Därför står jag nu i köket och bloggar och lyssnar på Spotify samtidigt som jag lagar korv med 92% kött (är det inte det som är meningen med korv att den ska innehålla kött?) och pasta, och till det blir det någon sås jag slängde ihop igår.

Okej, med tanke på mitt redan alldeles för höga datoranvändande kanske det inte är det bästa jag har gjort att köpa en bärbar dator så att jag blir konstant tillgänglig, men vafan. Vi lever i ett tekniskt samhälle, så vem kan egentligen klandra mig?

Your pee can save my life

Google är roligt det. Någon har sökt på ”your pee can save my life” och sedan kommit in på min blogg. Då kan man ju undra hur det har gått till då jag inte kommer ihåg att jag inte har skrivit om kiss eller hur det skulle kunna rädda mitt liv…

Uppdatering: En kille vid namn Jens sa att jag har skrivit ett inlägg om en video med Julian Smith där de säger Your pee can save my life. Mitt minne är inte på topp just nu.

Min lillasyster är jag?

Min lillasyster Claudia och jag är inte lika över huvudtaget. Om man inte vet det skulle man inte tro att vi var syskon för vi är varandras motsatser. Dock verkar programmet iPhoto se likheter i alla fall, för den tror att Claudia är jag när den kör sin ansiktsigenkänning. Tänk att det krävs ett datorprogram för att känna igen likheter mellan Claudia och mig.

Det roliga är ju att alla bilder som kom med är otroligt vackra. Ni har inte sett en vackrare bild på mig än den nere i det högra hörnet, eller hur?

Ett ytterst givande samtal

Pappa – Maud har lagat mat
Jag – Aha, vad för något?
Pappa – Kyckling
Jag – Vad för kyckling?
Pappa – En död

Samtalet må ha ägt rum för flera år sedan men det är fortfarande lika roligt.

Jag blir galen på städning

Finns det något roligare än att städa? Nu är jag självklart ironisk på hög nivå, vilket ni nog förstod själva med tanke på bilden. Jag blir galen! Jag hatar och städa för tillfället. Ibland är det skönt och roligt, men inte idag. Idag ska inte min kropp göra något som bränner kalorier över huvudtaget. Jag vill helst bara ligga i soffan, äta kakor och titta på en film. Inte städa. Dock får jag inte som jag vill, och det blir bara att gå ner till köket och börja städa. Kul…

Game over Reinfeldt?

SSU är riktigt fyndiga. Priset i ”bästa ställningen”-tävlingen vann jag en t-shirt där det är en bild på Fredrik Reinfeldt där det står game over. Det är väl rätt roligt ändå? Dock är det ett litet problem – jag är inte röd. Har ni något förslag på hur jag kan pimpa om t-shirten så att den blir lite mer blå? Jag vill ju inte  att folk ska tro att jag är som Alex. Ja, vi är bästa kompisar, och det är så här vi visar det. Jag och Alex är verkligen varandras motsatser och det gäller även inom politiken, men vi tycker om varandra ändå.

Jag blir tvångslånad filmer

Alex och hans familj är riktiga filmnördar. De vet allt om film och har några tusen filmer i sin bokhylla skulle jag gissa på. Därför har de börjat tvångslåna mig filmer som jag måste se. Jag har därför sett på Armageddon, Alien 1 och 2 och idag såg jag på Terminator 1. Som ni märker är jag efter med allt och speciellt filmer, men det är riktigt roligt att se på gamla filmer har jag kommit på. Tekniken de hade då är ingenting i jämfört det vi har nu. De använder dockor och man ser att allt är fejk. Det är riktigt komiskt. Men det får en att tänka på hur vi kommer se dagens hi-tech-filmer. Kommer vi säga: ”Hah! Titta på Avatar! Den är bara i 3D!”?

Teknik är något väldigt intressant, och det är inom det området som jag nördar mig istället för film. Teknikutvecklingen accelererar med 60% per år tror jag att det var, så tänk er filmerna om 30 år. De kommer vara grymma! Det ska bli intressant det…

På äventyr med min dator

Idag är dagen då jag skulle ha börjat på mitt första jobb och varit trevlig i en kassa, men det blev som sagt inte så, men jag är inte bitter. Istället sitter jag här i vardagsrummet och leker med min dator. Det är ju mycket man måste lära sig som till exempel hur man tar bilder och fixar i programmet iPhoto. Känslan av att inte behöva sitta vid skrivbordet tar nog ett tag att vänja sig vid. Jag kan sitta precis var jag vill nu! Och det upptäckte alla andra när bärbara datorer gick om stationära för ungefär fem år sedan, men jag är som sagt efter med allting. Ingen hipster här inte…