Idag har jag varit riktigt effektiv. Jag har fixat med Helsingkrona nation som hade glömt bort att jag skrev in mig hos dem, jag har gått till biblioteket och skrivit ut dokument som jag sedan skickade till Försäkringskassan, jag har förtidsröstat och nu håller jag på och tvättar. Det är väl ändå rätt strongt gjort? Jag tänkte sy på lite fler märken på min overall nu också. Lika bra att passa på när man ändå känner sig effektiv, eller hur?
Den senaste halvtimmen har jag suttit på mitt golv och sytt fast ETT märke på min röda overall. Att det skulle ta så lång tid hade jag inte riktigt räknat med. Det var så länge sedan jag sydde, så jag kommer inte riktigt ihåg hur lång tid saker brukar ta. Dock vet jag att det skulle ha gått betydligt snabbare om jag hade min symaskin som blev snodd när vi hade inbrott hos oss. Då skulle alla mina märken ha varit på min overall nu.
Nu hinner jag inte sy något mer, för det är spelkväll här i huset om en kvart, och det är nog bra om jag hinner sätta på mig lite kläder innan jag går ner till grupprummet, tycker ni inte?
Som student har jag upptäckt att min syn på pengar har ändrats drastiskt. Istället för att se det som pengar ser jag det som matlådor. Säg att jag köper någonting för 45 kr. Istället för att se det som 45 kr ser jag det som tre matlådor, eftersom en matlåda kostar ungefär 15 kr. Man blir helt enkelt matlådeskadad som student, och det blir svårt att köpa mat ute på stan när man vet att den där hamburgaren skulle vara två matlådor med nyttigare och godare mat, om man hade lagt pengarna på det istället, men vad gör man? Matlådan är ju en students bästa vän…
Har ni någonsin börjat gråta av att se på en pestoburk? Inte? Det har inte jag heller. Dock blev jag lite nedstämd när jag var och handlade idag. Jag tänkte laga en god pestopasta med kyckling, och till det behövdes det så klart pesto. Jag gick till hyllan för pesto och tog en burk och började läsa på den. På burken, som var från Fontana, stod det att den var tillverkad i Tyresö, mitt hem fram till för tre veckor sedan. Jag har inte haft någon särskild hemlängtan, men när jag såg Tyresö på burken längtade jag hem. Jag bor här i Rosengård helt själv, och alla mina vänner och min familj är kvar i Rosengård. Jag vill träffa dem nu!
Under de här tre veckorna jag har gått på LTH har min phaddergrupp Mysteriet på maskin tävlat om att bli bästa phaddergrupp. Vi har fjäskat, vi har låtit och vi har sett till att folk har sett oss. Igår fick vi reda på vilken grupp som hade vunnit. Vilka var det då? Jo, det var vi. Mysteriet på maskin är bäst på hela maskinsektorn!
När vi fick springa upp på scenen var det verkligen ren och äkta glädje. Alla var så glada, och vissa började till och med gråta. Glädjen jag kände då över att vi hade vunnit var nästan bättre än att vinna DM i häcklöpning. Jag var så otroligt glad!
Jag säger bara det – FY FAN VAD VI ÄR BRA!!
Dock var det inte bara prisutdelningen som hände igår. Det var Nollelördag också. Därför fick jag sätta på mig min cheerleaderdräkt igen och heja på vårt luftband, vår lådbil och vår katapult. Det bästa var att vår lådbil utklassade alla andra bilar. Det var en riktigt bra Nollelördag.
En annan sak som hände var Gasquen, en finsittning för att fira att man går från nolla till etta. Det första vi fick göra var att se på en film med massa klipp från hela nollningen, och inte helt chockerande var vi i Mysteriet på maskin med en del. Vår berättelse kom med och min lapdance inför Phöset kom även med. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag är lite stolt över mig själv ändå.
Nu är nollningen så gott som slut, men jag ska klä ut mig till cheerleader en sista gång idag och heja på sjöslaget. Jag borde egentligen vara där nu, men jag orkade inte. Jag behövde sova…
På den första hyfsa lediga dagen på länge har jag fått mycket uträttat. Jag har jobbat fyra timmar i M-cafét, vilket var jätteroligt, jag har åkt på äventyr efter postkontoret i Jägersro för att hämta min post, jag har ringt Tele2 och fått reda på att det är något knas med Internettäckningen i Rosengård just nu och jag har fått dem att ändra så att de skickar det nya modemet hem till mig och inte till Stockholm. Ibland är man effektiv.
Nu sitter jag och tittar på gårdagens idol som jag missade, och någonstans i mitten hamnade mina shorts på mitt huvud och stannade kvar där. Varför vet jag dock inte…
Nu när min lägenhet är så gott som klar tänkte jag visa er den. Ni har ju inte fått se hur den ser ut när jag bor här. Bara tråkiga visningsbilder. Nu får ni istället se en Dennisversion. Självklart är den städad. Jag kan ju inte visa er hur den ser ut efter jag har kommit hem från skolan och har lagat mat. vad skulle ni tro om mig då liksom?
Jag älskar köksdelen, för den är så färgglad och fin, och så kommer man till skrivbord och sängdelen, och där finns det inge färg alls. Det är därför jag har börjat göra min Wall of stuff så att det kommer in lite färg där. Hur som helst älskar jag min lägenhet. Det är trots allt inte många som får en sådan här fräsch första lägenhet. Så vad tycker ni?
Varken jag eller någon jag känner trodde nog inte att jag skulle bli en sådan där tonårskille som sätter upp damunderklädesannonser på väggen, men så fel vi hade…
