Blog

Jag förstår att ni har väntat. Ni kan inte sitta stilla där hemma, för att ni är så pirriga på att få veta. Men jag kan nu berätta att jag idag slog gårdagens rekord och vaknade 04:58 helt klarvaken. Ett nytt personbästa med nästan en timme! 

Det verkar alltså som att det här med att vakna tidigt är en bestående grej för tillfället, men det är ändå rätt mysigt att vakna tidigt och vara pigg. Det är lugnt omkring en och inte massa ljud överallt. Speciellt nu på sommaren när det är ljust ute och man inte fryser ihjäl på morgnarna. Jag gjorde därför i ordning en kopp grönt te och ställde mig i solen utanför min lägenhet. Inte en kotte kunde jag se. Det var bara jag och min ”Piff och Puff”-kopp.

Jag älskar varma sommarregn. Det är inte mycket som slår det. Därför tog det inte emot att slänga på mig min gröna favoritregnjacka och cykla iväg till affären för att handla mat. Det är något med att känna varma vattendroppar mot ansiktet när jag cyklar som gör att jag känner lugn. Att dessutom höra hur regnet smattrar mot regnjackan blir nästan mediterande. Jag skulle ha kunnat cykla där i timmar om det inte var för att jag faktiskt behövde handla och att jag precis innan hade gått på en två timmar lång promenad med Frida. Om det skulle vara en hel sommar med varma sommarregn skulle nog många bli irriterade och klaga på det dåliga vädret. Själv skulle jag ha tagit min gröna regnjacka och låte regnet falla ner på mig medan jag ler för mig själv.

För exakt tre år sedan idag låg jag och min pojkvän i sängen och pratade. Vi hade då dejtat i några månader vilket egentligen är ett mirakel med tanke på den katastrofstart vårt dejtande hade. Vi låg i alla fall där och pratade, och jag vet inte riktigt hur frågan kom på tal, men när vi sedan somnade var vi pojkvänner.

Det har nu gått tre år och vi är fortfarande tillsammans. Man vet att det är rätt när någon orkar stå ut med mig under så lång tid. Tack för att du finns för mig älskling!

(Ja, jag vet att det här är ett otroligt cheesy inlägg att skriva om, och det är säkert rätt tråkigt att läsa, men ibland måste man helt enkelt skriva sådant här.)

Visst är det underbart när man har spenderat tio minuter till att hänga upp all tvätt i torkskåpet för att sedan upptäcka att torkskåpet i fråga inte fungerar? Man blir alldeles glad i kroppen och tänker: ”Åh, vad roligt. Nu får jag göra denna otrolig roliga och givande aktivitet en gång till”. Nä, nästa gång jag tvättar ska jag se till att vara säker på att torkskåpet fungerar innan jag fyller den med kläder. Saken är bara den att det här inte är första gången som det händer mig, men inte har jag kontrollerat torkskåpet för det. Minnet är bra med kort, eller vad är det man brukar säga?

Finns det något bättre än att ta en kopp av sitt favoritte på morgonen och bara ta det lugnt? Ja, man kan ta en kopp kaffe istället, kommer säkert många av er säga, men jag håller inte med. Min kära pojkvän har försökt få mig att dricka kaffe, men varför skulle självmant stoppa något så beskt i min mun? Människan är evolutionärt programmerade att inte tycka om beska smaker, så rent teoretisk är det faktiskt jag som har rätt mot alla kaffedrickare i världen. Att kaffedrickarna sedan är i majoritet är en helt annan sak. Jag står dock på mig: Våga vägra kaffe!