Konsten att inte skratta

Jag sitter här i pluggrummet i mitt hus och försöker att skratta så tyst som möjligt. Jag tittar på Communitychannel på Youtube, och man kan helt enkelt inte låta bli att skratta åt Nathalie.

Hur som helst… Trots min saknad av kompetens i Linjär algebra känns mitt liv helt okej. Jag har börjat träna igen och har blivit beroende av det (50 m till gymmet gör att man blir så), jag har ordnat upp ett möte med min lärare i Linjär algebra, så att hon kan gå igenom hela kursen med mig så att jag förstår och kan räkna vidare, jag har fått upp min personliga källsorteringscentral i köket och jag känner mig snygg om man bortser från håret. Kan det bli mycket bättre än så?

Jag fick en 5:a!!

Trots tvivel på mig själv och irritation på min prestation fick folket i datorsalen höra att jag fick 5,5 på första mattetentan när jag började skrika och hoppa. Jag fick alltså en 5:a på tentan, och det hade jag verkligen inte räknat med. Jag trodde jag skulle få en fyra efter att jag klantade mig på sista uppgiften, men uppenbarligen hade jag inte klantat till mig så mycket som jag trodde.

Det ironiska är att jag inte förstår mattekursen jag har nu över huvudtaget. Den är totalt ologisk för mig. JAg får inte ihop det alls. Så jag har alltså gått från en solklar 5:a till att vara nöjd om jag ens blir godkänd på Linjär algebra. Det är väl bra?

Varför världen hatar mig idag:

  • När jag skulle köpa varm choklad från en automat fastnade muggen så att alla choklad åkte utanför
  • Nätverket i skolan slutade fungera så att jag inte kunde logga in och göra mitt arbete varken på skolans datorer eller min egna
  • Locket på burken jag hade tzatziki i hade gått upp så att jag hade tzatziki i min matlådepåse istället
  • Jag missade två bussar som jag såg åkte förbi framför mig på grund av att bussen jag satt i inte åkte iväg
  • Jag förstod inte ens det som var mest basic i min mattekurs så att jag inte kunde räkna något alls
  • Intervjun jag gick på gick inte bra alls
  • Reflexerna jag köpte var helt fel
  • Resultatet från första mattetentan som skulle komma upp idag som jag gick och var nervös över hela dagen igår kom inte ut idag utan har skjutits upp till imorgon
Men för att inte leka martyr allt för mycket kan jag säga att jag var och gymmade imorse 06:45, jag har köpt en Fjällrävenryggsäck och jag lyckades få tillbaka pengarna för min gamla väska jag köpte på H&M. Det är alltid något…

I väntan på en styrelseplats

Nu sitter jag i en helt ny miljö där jag aldrig har varit förut. Jag sitter nämligen inne på Juridicum (vilket jag har otroligt svårt att uttala rätt av någon anledning) och väntar på att gå på intervju för en styrelseplats för fakultetsambassadörerna. Det är en förening (?) som åker ut till gymnasietreor och berättar om hur det är att studera på universitetet och svarar på frågor som eleverna har. Eftersom jag har stått på gymnasiemässan och ”propagerat” för min gymnasieskola tyckte jag att fakultetsambassadörerna passade mig perfekt.

Så nu får ni hålla stortårna för mig att jag blir invald i styrelsen. Det skulle bli riktigt intressant och lärorikt om jag blev invald faktiskt.

Jag har inget internet

Tele2 är allt fula dem. Jag lyckades som sagt säga upp mitt internetabonnemang, men de sa att jag behövde betala för abonnemanget tills jag skickade in modemet. Visst tänkte jag och gick och lade mig. Dagen efter när jag skulle logga in på internet, eftersom jag hade en gratis månad kvar som jag tänkte använda, kunde jag inte komma in. Då hade de stängt av mitt abonnemang, men jag behövde fortfarande betala för det! Därför har jag nu skickat in modemet och spenderat 20 minuter till att försöka logga in på det trådlösa nätverket vi har här nere i de gemensamma utrymmena i huset. 

Så nu vet ni att jag kommer vara så gott som utanför internetgemenskapen i tre veckor, för om tre veckor får jag min iPhone. Tror ni att jag längtar, eller vad!?

Jag vann mot Tele2!!

Det lönar sig att inte nöja sig. Jag har som sagt under tre månaders tid bara haft problem med mitt mobila internet från Tele2, och idag fick jag helt enkelt nog. Efter att ha pratat med min klasskompis Frida som gav mig massa tips och efter att ha tittat på konsumentverkets hemsida ringde jag till Tele2 och sa som det var – jag vill inte ha mitt mobila internet längre för jag får inte det jag betalar för. De skickade då vidare mig till de som kollar upp min hastighet som sedan skickade tillbaka mig till dem som bestämmer om jag fick säga upp mitt abonnemang eller inte. Saken är den att jag har 14 månader kvar på min bindningstid och enligt dem är min hastighet på 0,5 Mbit/s godkänt när jag betalar för 16 Mbit/s, men jag stod på mig. De började då säga att jag kunde byta till ett abonnemang för 89 kr i månaden med 2 Mbit/s, men jag stod på mig. Efter en kvart i telefon med den sista gav han med sig och sa att de kunde göra ett undantag och säga upp mitt abonnemang.

Förstår ni hur stolt jag är över mig själv!? Jag vann liksom mot stora företaget Tele2! Det här kommer hålla i sig länge. Ibland gäller det att bara ställa undan konflikträdda Dennis och stå på sig. Det lönar sig som sagt.

Hej då Tele2?

Jag håller för tillfälle på att bråkar med Tele2 om mitt mobila bredband, så om jag har tur och får som jag vill kommer jag inte kunna blogga hemifrån på ett tag för att jag då har fått säga upp mitt abonnemang. Jag orkar helt enkelt inte med eller tänker acceptera den otroligt dåliga tjänsten jag betalar för.

Och utöver det är allting toppen!

Hej då Tele2?

Jag håller för tillfälle på att bråkar med Tele2 om mitt mobila bredband, så om jag har tur och får som jag vill kommer jag inte kunna blogga hemifrån på ett tag för att jag då har fått säga upp mitt abonnemang. Jag orkar helt enkelt inte med eller tänker acceptera den otroligt dåliga tjänsten jag betalar för.

Och utöver det är allting toppen!

Jag har vant mig med Malmö

Det är konstigt hur man så snabbt vänjer sig med något. Jag har i nästan 20 års tid bott i Stockholm, men under två månaders tid har jag blivit Malmöbo, och på dessa två månader har jag anpassat mig efter Malmölivet. I Malmö är ”alla” trevliga och stressar inte, så när jag hoppade av tåget på T-centralen och hörde folk vara sura och stressade genom gångarna kände jag bara: ”Åh, äntligen tillbaka i Stockholm!”

När jag sedan hoppade av bilen istället hemma i huset stötte jag på en väldigt konstig känsla. Det kändes som hemma, men ändå inte. Det var som att jag inte riktigt kände igen mig och inte kunde kalla huset för hemma. Det hade blivit ersatt av ”hemma hos pappa” istället för ”hemma”. Det är min lägenhet i Malmö som är hemma nu, och det känns lite konstigt.
När de konstiga känslorna väl hade lagt sig började jag ha en jätteskön helg. Jag firade min födelsedag på fredagen med en jättegod middag hemma hos mamma, och så spelade vi Just Dance på kvällen. På lördagen var jag och shoppade med mamma och Claudia i Stockholm, och hela kvällen spenderade jag i Alexs kök med att bara prata strunt, dricka te och överkonsumera cheeseballs. Och idag har det varit släktkalas hemma hos mamma och jag har ungefär tusen gången fått berätta hur bra jag har det i Malmö, att utbildningen är jättebra och att ingen av skottlossningarna har inträffat i Rosengård och att det bara är media som försöker få det att framstå som det.
Nu sitter jag på tåget mot Malmö och känner att det ska bli skönt att komma hem. Det har varit jättetrevligt att träffa alla igen, men samtidigt är det skönt att få åka hem och leva sitt egna nya liv som man har vant sig med. Inte livet som man hade som tonåring. Det var ju trots allt tre hela dagar sedan som jag var så ”liten”…

Imorgon fyller jag 20 år…

Vid ungefär halv ett inatt kommer jag sluta vara tonåring. Jag har då levt i 20 år, och det är ändå rätt lång tid, och det har hänt väldigt mycket måste jag säga.

  • Jag har gått från att nästan behöva stödmatte till att få MVG i ämnet och vara en av de bästa i hela skolan på det
  • Jag har kommit femma i häcklöpning på SM tre gånger
  • Jag har flyttat till Malmö från Stockholm
  • Jag har haft fem pojkvänner
  • Jag har varit med i Metro två gånger (okej, om en månad så har jag det)
  • Jag har gråtit sju gånger
  • Jag har fått en spricka i nyckelbenet
  • Jag har haft en mängd olika frisyrer och hårfärger
  • Jag har gått sex år på gymnastik
  • Jag har hjälpt en tv-hallåa att köpa spikskor
  • Jag har åkt med ett skelett på tunnelbanan och gått med det på Drottninggatan 
  • Jag har tagit sönder fönster på ett helt hus
  • Jag har fått ringa efter en ambulans
  • Jag har bråkat med Kronofogden (Deras fel, inte mitt!)
  • Jag har bråkat med Tele2 (Deras fel, inte mitt!)
  • Jag har bråkat med ICA (Återigen inte mitt fel…)
Ja, jag kommer inte på något mer för tillfället, och när jag ser på det så här känns det ju inte så mycket faktiskt, men när man lägger till alla vänner jag har fått, hur jag har fått ett mycket bättre självförtroende och börjar tycka om mig mer och mer ju mer tiden går är det rätt bra ändå. Imorgon får man se om det ändras något. Troligtvis inte, men man vet aldrig…