Äntligen, äntligen, äntligen säger jag bara! Jag ska få träffa Fanny för typ tredje gången den här sommaren. Jag ska cykla iväg till henne nu, och jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Dock skulle jag behöva fixa en cykel, så man kanske ska fixa något med det. Jag vet inte. Vi får se helt enkelt…
Ibland undrar jag varför jag bloggar. Det tar en massa tid, och för vem bloggar jag egentligen? Skillnad om jag skulle ha några tusen fler unika besökare om dagen och skulle få sisådär 100 kommentarer per inlägg. Då vet man ju ändå att någon läser. Visst, jag vet att folk läser nu också. Jag har runt 200 unika besökare om dagen, men det känns nästan lite onödigt ändå. Så kände jag aldrig med Metrobloggen när jag fick betalt för att blogga. Då var det bara att skriva och så fick man pengar. Nu är min blogg ungefär dubbelt så stor som bloggen på Metrobloggen någonsin var, men jag får inga pengar. Enda motivationen är att jag älskar att skriva.
Missförstå mig inte nu. Jag älskar att blogga. Det är bara det att det ibland känns så himla onödigt. Nä, jag får nog allt ta och bli en storbloggare så att man ser att det man gör uppskattas mer. Ni som kommenterar nu är underbara, men man skulle ju önska att ni var fler.
Okej, nu blev det här ett gnällinlägg, den värsta typen av inlägg, men man måste få göra sådana ibland också. Skulle bara kännas fel om jag skrev att allt var underbart hela tiden. Vems liv är det egentligen?
När jag tycker att något är för gay, ja, då är det väldigt gay, och den här videon är minst sagt gay…
Operation Packning har nu kommit till min garderob. Jag säger bara – shit, vad mycket kläder jag har! Jag har verkligen hur mycket kläder som helst, men jag använder nästan inget av det jag har. Jag är med andra ord precis som alla andra. Jag har därför bestämt mig för att prova alla kläder för att se vad jag ska ha med mig, och vad händer då? Jo, man hittar massa snygga kläder man har glömt bort. Det är ju perfekt! Helt plötsligt har man fått en ny garderob helt gratis. Dock önskar jag att jag skulle hitta mer snygga kläder jag inte visste om, men det vet jag mycket väl att det inte kommer att hända…
Jag har blivit frälst. Faktum är att jag har blivit frälst flera gånger, och jag tycker att alla borde bli frälsta. Det är som att jag går på moln, och har fått kontakt med mitt inre. All smärta i kroppen är borta och kvar är bara ett skönt lugn. Jag pratar självklart om att jag har varit hos naprapaten.
Att gå till en naprapat är bland det bästa som finns. Man går dit, har taskig hållning, ena benet är längre än det andra och knät gör ont, och när man går hem igen är man som en ny människa. Jag har helt plötsligt fått en bra hållning och känner ingen smärta i kroppen. Man är liksom lätt och allt går bra. Jag slutade till och med att känna mig sjuk efter att jag hade varit där.
Jag gick hos en naprapat mycket förut. Det var tre veckor innan SM. Jag skulle springa 60 m häck och hade tränat som en galning, men då på en träning tre veckor innan jag skulle tävla, på första häcken, på första träningsloppet ramlade jag ihop. Mitt vänsterben klarade inte av trycket. Då visade det sig att mitt knä var överbelastat. Gissa om jag blev arg!? Jag är en tävlingsmänniska, och att bli skadad tre veckor innan SM var helt oacceptabelt. Jag gick då till en naprapat varannan dag i två veckor. Han knäckte lite här och var, tog akupunktur i knät och masserade lite. Under en vecka fick jag inte träna alls utöver styrkeövningar för att bli stabil i knät igen. När tre veckor hade gått ställde jag mig i startblocken, och jag kom femma. Jag blev femte bäst i Sverige. Det var inte illa pinkat. Dock kunde jag inte låta bli att tänka över på vilken plats jag skulle ha kunnat komma om jag inte blev skadad.
Som ni ser är en naprapat Guds gåva till människan. Dock är det dyrt som fan, men det är helt klart värt det. Vad religiös jag låter. Jag som inte tror på religion. Jag antar att man blir lite religiös när man tror på något väldigt starkt…
Jag har blivit frälst. Faktum är att jag har blivit frälst flera gånger, och jag tycker att alla borde bli frälsta. Det är som att jag går på moln, och har fått kontakt med mitt inre. All smärta i kroppen är borta och kvar är bara ett skönt lugn. Jag pratar självklart om att jag har varit hos naprapaten.
Att gå till en naprapat är bland det bästa som finns. Man går dit, har taskig hållning, ena benet är längre än det andra och knät gör ont, och när man går hem igen är man som en ny människa. Jag har helt plötsligt fått en bra hållning och känner ingen smärta i kroppen. Man är liksom lätt och allt går bra. Jag slutade till och med att känna mig sjuk efter att jag hade varit där.
Jag gick hos en naprapat mycket förut. Det var tre veckor innan SM. Jag skulle springa 60 m häck och hade tränat som en galning, men då på en träning tre veckor innan jag skulle tävla, på första häcken, på första träningsloppet ramlade jag ihop. Mitt vänsterben klarade inte av trycket. Då visade det sig att mitt knä var överbelastat. Gissa om jag blev arg!? Jag är en tävlingsmänniska, och att bli skadad tre veckor innan SM var helt oacceptabelt. Jag gick då till en naprapat varannan dag i två veckor. Han knäckte lite här och var, tog akupunktur i knät och masserade lite. Under en vecka fick jag inte träna alls utöver styrkeövningar för att bli stabil i knät igen. När tre veckor hade gått ställde jag mig i startblocken, och jag kom femma. Jag blev femte bäst i Sverige. Det var inte illa pinkat. Dock kunde jag inte låta bli att tänka över på vilken plats jag skulle ha kunnat komma om jag inte blev skadad.
Som ni ser är en naprapat Guds gåva till människan. Dock är det dyrt som fan, men det är helt klart värt det. Vad religiös jag låter. Jag som inte tror på religion. Jag antar att man blir lite religiös när man tror på något väldigt starkt…
Är det någon som har något tips på hur man kan inbilla sin kropp att inte bli sjuk? Jag har känt mig hängig hela veckan, och jag får verkligen inte bli sjuk nu till terminsstarten på universitetet. Jag har kunnat vara sjuk hela sommaren, men jag ska prompt bli sjuk nu. Ibland bara hatar jag min kropp…
Helst av allt skulle jag bara vilja trycka ner två fingrar i halsen, spy och må bättre sen, men det skulle jag aldrig klara av att göra plus att det är hur äckligt som helst. Dessutom skulle jag bara vilja slöa i soffan och titta på en film, men det får jag inte göra. Istället ska jag cykla iväg till naprapaten, packa och åka hem till mamma för middag och klippning. Jag kommer i alla fall få något gjort.
Vad pappa och Claudia än säger var det faktiskt jag som vann på bowlingen ikväll. Det de säger är falskt! Jag skulle aldrig frisera sanningen till min fördel. Aldrig… Nä, men så här ligger det till. Jag vann första serien och efter andra serien hade jag mest sammanlagda poäng. Därför vann jag enligt mig. Dock hann vi spela två rutor till. På de två rutorna gick både Claudia och pappa om mig, vilket betyder att jag i sådana fall kom sist. Dock tycker jag (jag är inte alls partisk) att man bara räknar hela serier, och ni håller självklart med mig, eller hur? Därför kan jag glatt meddela att jag vann på bowlingen. Faktiskt…
 |
| Jag vann första serien |
 |
| Jag vann även hela spelet. Enligt mig i alla fall… |
Vad pappa och Claudia än säger var det faktiskt jag som vann på bowlingen ikväll. Det de säger är falskt! Jag skulle aldrig frisera sanningen till min fördel. Aldrig… Nä, men så här ligger det till. Jag vann första serien och efter andra serien hade jag mest sammanlagda poäng. Därför vann jag enligt mig. Dock hann vi spela två rutor till. På de två rutorna gick både Claudia och pappa om mig, vilket betyder att jag i sådana fall kom sist. Dock tycker jag (jag är inte alls partisk) att man bara räknar hela serier, och ni håller självklart med mig, eller hur? Därför kan jag glatt meddela att jag vann på bowlingen. Faktiskt…
|
| Jag vann första serien
|
Familjen Widmark är aldrig ute i god tid. Det har vi aldrig varit, och det kommer vi nog aldrig vara heller. Därför ska vi åka iväg vid halv sju, hinna äta på restaurang och sedan bowla vid åtta. Kommer vi hinna det? Utan tvekan! Det gör vi alltid…
