Blog

Jag tror att jag slog något slags rekord idag. Jag satt inte vid datorn på nio och en halv timme idag. Istället har jag haft en rolig speldag med Buko. Det började med att vi fastnade i leksaksaffären i Tyresö centrum. Buko ville köpa krocket (som för övrigt heter krocketti på finska, vilket mer låter som pasta än ett spel), och det var därför vi gick in där. Dock fastnade jag vid ett bilspel som gick ut på att man skulle få ut bilen genom att flytta de andra bilarna. Det var hur svårt som helst! De som jobbade i affären gick förbi några gånger och undrade vad vi höll på med, men det struntar jag i. Jag blev som ett litet barn där inne när jag hittade ett par taggiga bollar som luktade gott. Ibland är man lättroad.

Buko hittade i alla fall till slut ett krocketspel, så han köpte det och så åkte vi iväg och spelade det hos honom. Vem tror ni vann? Med tanke på att jag är underbar och bäst på allt, kanske det inte är så svårt att lista ut, eller hur? Självklart. förlorade jag. Stort… Likaså i ett spel där det var ett rutsystem med bokstäver där man skulle få ut ord. Min slutpoäng blev 51 och Buko fick 187. Han är helt enkelt mycket bättre än mig på det där.

Efter ett tag blev vi hungriga, så vi lagade en otroligt god korvstroganoff. den var verkligen hur god som helst. Ibland lyckas man i köket, fastän det inte händer så ofta för mig då…

Och hör och häpna – jag har aldrig spelat Cluedo, så vi spelade det, och där vann jag! Det var självklart på ren skicklighet och inte alls så att jag hade otroligt tur i slutet. Inte alls…

Det har varit en väldigt rolig dag faktiskt, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte det kändes lite jobbigt att inte blogga på så länge. Faktiskt…

”Vi ses vid centrum klockan ett”, sa Buko till mig igår på msn, så jag ska åka till centrum nu. Dock har vi ingen som helst aning om vad vi ska göra, men vi möts i alla fall på mitten, så det blir lika långt för båda. Har ni några förslag på vad vi kan göra?

Föresten fick jag ett nytt smeknamn igår – Muko, för jag hälsar alltid med att säga Muu. Så nu är det Muko och Buko. Fyndigt, eller hur?

Gissa om jag njöt av att få äta min smörgås i solen efter att jag hade tagit blodprov? Jag var hur skakis som helst och det gick jättelångsamt att cykla till vårdcentralen, för jag hade ingen energi i kroppen över huvudtaget. Dock blev jag glatt överraskad att de har höjt säkerheten på vårdcentralen här i Tyresö. Som jag har berättat förut på min gamla blogg hatar jag vårdcentralen i Tyresö. De är otroligt dåliga där. Jag fick medicin mot panikångest utskrivet fastän jag inte har panikångest och så fick jag 200 skitstarka värktabletter utskrivna för att ”jag inte ser ut som en pillermissbrukare”. Hur som helst tittade de på mitt leg idag när jag skulle ta blodprovet. Annars har det bara varit att de tittar på min remiss, frågar efter mitt personnummer och ser om det överensstämmer med remissen. För man kan ju inte alls memorera ett personnummer. Ja, så har säkerheten på Bollmora Vårdcentral sett ut…

I kvällssolen satt jag, mamma och Patrik och tittade på filmen Snabba Cash och åt Patriks ”hemmagjorda” hallonpaj (jag fick inte säga att han gjorde den på en sådan där pajpåse, så jag gör inte det). Jag har hört från alla att Snabba Cash är hur bra som helst och att Joel Kinnaman är så snygg, men när vi hade tittat på filmen i en timme undrade jag när den skulle börja och var den där snygga Joel var någonstans. Jag tyckte verkligen inte om filmen. Jag satt där i soffan och var hur uttråkad som helst, men det är ju bra att andra har tyckt om den i alla fall. Det är nog bara jag som inte förstår mig på tjusningen i att se på våld och kriminalitet…

Det bäst med att åka hem till mamma är att man inte behöver bry sig om hur man ser ut. Man kan strunta i att fixa håret, och man kan sätta på sig det första bästa man hittar. Man behöver inte ens bry sig om att det ska matcha. Rött, rosa, orange och limegrön tillsammans? Visst! Det är ändå ingen som kommer se en. Så nu har jag alltså slängt ihop något och ska springa ner till cykeln och cykla iväg till mamma, för nu upptäckte jag att jag har bråttom. Fan också…

Att dammsuga måste vara något bland det tråkigaste som finns, men det är något tillfredsställande att höra massa smuts åka upp i röret, och man kan minst sagt säga att jag då blev tillfredsställd när jag blev tvingad att dammsuga i källaren. Jag tror inte att vi har dammsugit där någon gång alls faktiskt. Det var byggdamm, torv, spindelnät och döda insekter överallt. Det blir som en bekräftelse till att man är duktig när man dammsuger när man hör att det kommer upp smuts.

Trots att jag blir tillfredsställd (misstolka inte det där nu!) av att dammsuga nere i källaren, kan jag inte låta bli att titta mig över axeln lite då och då. Det bor nämligen zombies nere i källaren, och jag tycker inte om dem. Dock är de så smart att de alltid gömmer sig när jag kommer ner så att jag får undra var de är någonstans. De är riktigt onda!

God morgon allesammans! Jag har legat och latat mig i sängen i 50 minuter, men nu orkade jag gå upp, och vad möts jag av på Facebook? Jo, Alex har fått fram ännu fler smutsiga sanningar om mig. Nu är det tydligen så att jag onanerar med en gurka också. När jag själv provade den på Alex fick jag inga roliga svar alls. Jag fick bara att Alex luktar curry och att han fantiserar om en vild natt med Justin Bieber, men tycker han om sådant får han väl göra det. Jag är inte den som dömer…