Blog

Imorgon ska jag göra något jag inte har gjort på flera år – jag ska åka till Kolmården! När jag var liten hade vi landställe i närheten av Kolmården, så vi åkte dit varje år, men sedan det blev tredje världskriget i släkten slutade vi åka dit när jag var sex år, men nu bär det av dit igen. Jag har massor med minnen där ifrån. Baka pepparkakor i pepparkakshuset, åka dinosaurierutschkana och se pappa fastna i en av rutschkanorna medan alla tittade på honom och skrattade.

En av sakerna jag kommer ihåg att jag älskade var att gå till delfinariet och titta på delfinerna när de gör massa konster och skvätter vatten. Dock har jag fått veta att det är ett falskt minne. Mamma säger att jag var totalt livrädd för att gå dit och skrek hela tiden när vi gick dit. Dock tror jag inte att jag kommer skrika nu.

Men för att göra en lång sak kort (sparka på den. Jag var tvungen…) kommer  jag inte blogga något förrän imorgon kväll, men då kommer ni få se massor av bilder från Kolmården istället. Det blir väl roligt?

Jag är extremt otålig för tillfället. Jag vill att de kommande nio dagarna bara ska försvinna, och att jag under de dagarna på något magiskt sätt har fått någonstans att bo, så att Pride kan börja. Jag vill åka till Pridefestivalen nu! Det är otroligt roligt där. Man träffar kompisar, lyssnar på konserter och läger ut en förmögenhet på att äta. Dock har jag lärt mig från första året att man inte ska gå in och kissa i pissoaren. När jag gjorde det var det två äldre män som bara råkade böja ner sitt huvud och vinkla det mot mitt skrev. Av någon anledning gick det inte så bra för mig att kissa då…

Jag har varit med om jättemycket på Pride under mina år där. Jag har blivit intervjuad av P4, jag har haft ångest för att jag såg mitt ex med en annan, jag har sett Simon från Simon och Thomas vara så full att han ramlade över en bänk utan att ens vara nära den från början och jag har sett Tony Irving rida på en elektrisk tjur. Dock är det absolut roligaste som har hänt mig under Pride när jag gick förbi Vänsterpartiets tält, och så hade de en sådan där vägg man står bakom och sätter in huvudet i ett hål med en bild på en naken Lars Ohly. Jag klättrade upp på lådan bakom, stoppade in huvudet och precis när min kompis skulle fotografera kom den riktiga Lars Ohly och ställde sig bredvid. Det är sådant man kommer ihåg, och enda sedan dess har jag tyckte om Lars Ohly. Han är en go kille han!

Om en månad kommer mitt mest använda ord vara “Va?”. Det är något med skånskan som inte fungerar för mig. Det är som att skånskans frekvens på ljudvågorna inte kan tolkas av min hjärna, och därför får jag alltid säga “Va?”, och då bli sedd som en dum 08:a. Det kanske inte var mitt smartaste drag jag har gjort att då bestämma mig för att flytta till Lund. Tänk om jag har en lärare som pratar med en grov skånsk dialekt? Jag kommer kugga i den kursen utan tvekan!

Jag har nog inte riktigt förstått att jag flyttar hemifrån om en månad. Jag kommer lämna stora Stockholm mot en liten ö bland åkrar där de pratar ett språk jag inte förstår och där det är i princip omöjligt att skaffa bostad och jobb. Men en sak är jag säker på i alla fall och det är att jag kommer ha fem grymt roliga år framför mig!

Titta vad jag fick hem i brevlådan. Två stycken festivalpass till Pridefestivalen. Det ska verkligen bli hur roligt som helst att gå, och det här året får jag även med mig Alex. Han har inte velat gå förut, för han gick ett år med sin pojkvän och var inne i en halvtimme och har efter det bestämt sig för att det var tråkigt med Pride. Han var inte ens där under någon konsert. Jag ska allt ta och lära honom hur man njuter av Pride. För mig blir det mitt fjärde år. Är det någon annan som ska dit?

Jag har gjort det förbjudna. Det som man verkligen inte får göra som svensk för att bli socialt accepterad. Ett brott mot den sociala koden som skulle få varje soldyrkare att svimma. Brottet jag har begått är att jag har varit inne hela dagen när det är strålande väder ute, och jag har njutit av det! Och där dog de stackars soldyrkarna…

Det är “Dennis är duktig”-dagen idag här hemma. Jag har diskat, jag har sorterat tvätt och ska tvätta hela dagen, jag ska dammsuga undervåningen och jag har jobbat med mitt researcharbete, som jag ska fortsätta med nu. Jag älskar dagarna när man känner att man är superproduktiv och klarar av allt. De är mycket bättre än dagarna då man får ta det “lugnt” men att man istället stressar upp sig för att man inte gör något. Jag fungerar så att jag mår som bäst när jag har som mest att göra. Vecka 20 nu i trean då jag hade mer att göra än vad jag någonsin har haft i skolan, var även den veckan jag var som mest lugn och presterade bäst. Det är lite roligt att det fungerar så, men det positiva med det är att jag slipper ljuga i mitt CV om jag skriver “jobbar bäst under stress” eftersom detta faktiskt stämmer in på mig…

Det ni ser på nu kommer fram till den 23 augusti vara mitt helvete. Det är nämligen bostadskön i Lund. Inatt när jag ställde mig i kö för tre rum (man får inte ställa i fler än tre köer åt gången) var jag etta på alla tre, trots att det var fler som hade ställt sig i kön. “Woho, det här går ju jättebra, och jag kommer ju få en bostad på en gång!”, tänkte jag, men nu när jag loggade in har de puttat ner mig. Hur elaka får de vara egentligen+ Förstår de inte att jag behöver en bostad tills jag börjar? Snacka om att de bara tänker på sig själva…