Den här dagen har varit en riktig skitdag. Jag har efter en ytterst kort vistelse i skolan i princip bara legat i sängen och tittat på film och Youtube. Något som jag dessutom vet bara gör mitt humör värre. Efter denna skitdag kan man tycka att inget kan få en må bättre, men mitt i allt hoppade en viss Taylor Swift upp. Jag har älskat hennes nya låt Shake It Off ända sedan jag hörde den första gången. Dock har den inte funnits att lyssna på Spotify, men nu har de lagt till den. Jag har därför spenderat kanske den senaste kvarten till att lyssna på den om och om igen och dansat runt i min lägenhet. Dans och bra musik är verkligen min omvända akilleshäl. Sätt på en bra låt när jag är nere och jag kommer med stor sannolikhet snart vara uppe och dansa. Det är verkligen skön att vara sådan vid tillfällen som dessa.
Ignorera bacillerna på din nacke med Swebus
Att åka hem till Lund på söndagar efter att ha varit hemma hos Jens i Småland är alltid lite av en problemlösning med en hel del kompromisser. Vanligtvis brukar det vara så att jag kan åka med Jens föräldrar hem till Lund, men om det inte går finns det två ytterligare alternativ.
Det första alternativet är att åka buss i en dryg timme till Alvesta tågstation. Där får jag sedan vänta i lite mer än en timme på att ta tåget till Lund som i sin tur tar lite mer än en timme. Det blir därför en resa på lite över tre timmar. Det andra alternativet går 30 minuter snabbare och innebär att jag tar Swebus hela vägen hem till Lund. Fördelen blir då att jag slipper byten. Det blev därför att jag den här gången tog Swebus, och jag vet inte direkt om jag är nöjd med mitt val.
Just nu sitter jag i en varm proppfull buss, som svajar fram och tillbaka på motorvägen, med två personer bakom mig som hostar upp sina lungor. En riktigt mysig och behaglig resa med andra ord. Men om man ser det hela positivt kommer jag ändå fram tidigare. Det är bara att ignorera bacillerna som just nu förökar sig på min nacka och och mannen bredvid mig som konstant tittar på vad jag gör på datorn. Ignorera dem nu…
Jag är gästbloggare på Tommytott
En av bloggarna jag läser är Tommytott. Den skrivs av Tommy, och han är för tillfället upptagen med TV-programmet Spring!, som är en remake av På Rymmen som gick när jag var yngre. Jag är inte alls avundsjuk… Det var bara ungefär varenda barns dröm om att få vara med i det programmet. Hur som helst frågade han mig ifall jag kunde gästblogga för honom medan han är borta. Självklart ställde jag upp, så idag ligger mitt blogginlägg uppe som ni kan läsa här. Jag skriver om hur det var för mig att komma ut som 14-åring. Det blev ett rätt långt inlägg, men det var så roligt att skriva av sig. Hoppas att ni uppskattar det.
Hälsningsgillet och nattvalstuga med Centerstudenter
Jag har tidigare varit världens sämsta student. Jag har inte tagit till mig studentlivet det minsta. Jag dricker inte och jag här inte så mycket för att festa. Om jag var riktigt duktig var jag ute på nation högst två gånger per år. Det skulle vanliga studenter lätt ha hunnit med på en onsdag. Nu har det dock blivit ändring på saker och ting. Jag har nämligen gått med i Centerstudenter.
Centerstudenter är en studentorganisation under Centerpartiet som främjar studentfrågor. Vår slogan är “Centerstudenter – för en utbildning som leder till jobb!” och det som står på vårt material är “Har du köat till mikron i tre år? Då ska du inte behöva köa på arbetsmarknaden.” Jag hoppas det framgår lite bättre vad vi håller på med och står för.
Hur som helst… Varje terminsstart här i Lund har vi något som kallas för Hälsningsgillet. Det är en mässa för nya studenter där alla studentorganisationer och annat studentrelaterat är representerat för att studenter ska hitta något trevligt att bli aktiv i. Därför stod även vi i Centerstudenter där och informerade. (Behöver jag nämna att jag som sagt går mitt femte år på universitetet, och det här var första gången jag var på Hälsningsgillet? Som sagt, världens sämsta student…) Vi delade ut matlådor med foldrar och godis i. Vi hade 600 stycken, vilket vi hade räknat med skulle räcka, men de tog slut hur snabbt som helst. Vi fick därför springa ner till kontoret för att hämta fler foldrar. Vi kanske hämtade 500 stycken extra foldrar, och när Hälsningsgillet var slut hade vi bara fem stycken kvar. Man kan med andra ord säga att det gick väldigt bra.
Det var väldigt roligt att stå där på Hälsningsgillet. Folk var så himla intresserade. Jag antar att det kan bero på att det är val snart, för tydligen brukar det inte vara ett sådant här tryck på politiska organisationer annars.
Efter Hälsningsgillet ställde jag mig i Centerpartiets valstuga, och när jag stod där kom Folkpartiet fram och sa ”Vill ni vara med på att ha nattvalstuga med oss? Det är klart ni ska!”. Vi kunde ju inte vara sämre än dem, så vi hängde på. Det blev väldigt mysigt. Vi satt där och drack te fram till klockan tre på natten och lyssnade på musik. Man kan tycka att det är meningslöst att ha öppet på natten, men faktum är att det kom ändå en del folk och pratade med oss. Det blev även mycket längre samtal än vanligt då folk dels kanske inte var helt nyktra och för att folk hade tid.
Nä, nu ska jag sluta tjata om politik för er, så jag ska ner och avreagera mig i valstugan istället. Ni är varmt välkomna dit!
Ps. Jag har bloggat nu. Är du nöjd nu mamma!?
Gästbloggare: Tommytott – Fotografen med hundarna i Malmö
Från en stjärtis till en annan. Dennis frågade om jag inte hade lust att gästblogga hos honom nu när han troligen ligger på stranden, med pojkvän och vän och spanar in snygga rumpor.
Tommy heter jag och driver bloggen Tommytott.se. Jag är en 28 årig homosexuell alldeles för frispråkig kille som 2005 emigrerade till mitt älskade Malmö. I Malmö bor jag vid havet tillsammans med min sjöman och våra 3 kamphundar av rasen Chihuahua. Född i Upplands-väsby och uppvuxen i böndernas paradis Östersund i Jämtland. Jag är mångsysslare, jobbar som vårdare inom psykiatrin, bloggare på tommytott.se och inte nog med det så är jag även egenföretagare som fotograf. Jag kom ut som homosexuell 2005, samma år som jag träffade mannen i mitt liv.
2007 startade jag bloggen men slutade blogga rätt snabbt tills år 2009 då jag skulle vara lika inne som alla andra och börja blogga och när jag skulle starta bloggen på blogg.se fick jag upp att det redan finns en blogg på den mailen, så det var ju bara till att fixa nytt lösenord och sedan börja blogga igen! 2011 var jag och sambon på promenad med hundarna och då var det första gången som jag blev utsatt för min sexualitet. Det var två unga killar som spelade hög musik på cykel och pratade annat språk, den ena av den kille sprang efter mig och ropade – gay, gay go faster och sparkade mig sedan i ryggen. Efter det bestämde jag mig för att jag mer aktivt skulle börja blogga om mig och mitt liv som öppet homosexuell.
Åren gick och bloggen har rullat på och jag har länge drömt om att starta eget företag som fotograf men aldrig riktigt vågat, tills nu 2014 då förfrågningar om att ha mig som fotograf ökade och det var då jag kände, att nu är tiden inne att äntligen våga förverkliga min dröm, ett ha eget företag som fotograf.
I bloggen får ni läsa om allt mellan himmel och gjord, från mycket om min vardag som öppet homosexuell,hundar, till fotografier och mitt företag, galenskap och shopping. Det bjuds på ärlighet, skratt och tårar och allt skrivs från hjärtat, inget rosa fluff fluff här inte.
Bloggen finns på Facebook och ni får mer än gärna gilla sidan – Tommytott –
Och slutligen, för att inte svamla allt för mycket så lyfter jag på hatten som inte finns och niger så fint som bara jag kan och tackar Dennis för äran att få blogga hos honom medan han gottar sig i värmen.
Stor kram och en gumpkläm.
Allas egna Tommytott
Gästbloggare: David Liljedahl – Njuta av det goda livet
Hej Bloggläsare!
Mitt namn är David och jag är en utav medlemmarna i Centerpartiet som ni säkert sett florera runt här på bloggen de senaste dagarna. Jag har precis lärt känna Dennis och kan därför inte dela med mig utav några smaskiga hemligheter om honom vilket jag tror att ni alla hade önskat…
Då jag är anställd utav Centerpartiet för att organisera valet här i lund har jag bara val-frågor på hjärnan, men då Dennis tydligt sa att jag inte skulle skriva om politik finns det bara en sak kvar som jag kan tänka på just nu nämligen: FIKA!
Fika, denna supersvenska uppfinning som så mycket i vårt samhälle (eller i alla fall min hjärna :P) kretsar kring, hur fantastiskt är det inte egentligen? Det förgyller dagen, förmiddagen, eftermiddagen, kvällen ja till och med på natten kan man njuta av fika! Ja, det finns ingen tid på dagen som är för dålig för en fika! Som fika-älskare är jag nog lite udda som inte dricker kaffe men jag tycker att det är för beskt ihop med det gudomligt söta i bakelsen eller kakan. Inte heller är jag någon storfantast utav öl, men så har jag bara studerat här vid Lunds universitet i en termin, så det kanske kommer? På tal om öl så brukade jag ibland gå ut med kompisarna hemma i min hemstad Karlshamn på en lokal pub. De beställde alltid in stora och dyra glas med öl, men jag däremot tyckte att det var ett fruktansvärt slöseri och beställde istället in saker ifrån dessertmenyn, kladdkaka, cheese cake, glass. Saker som faktiskt var billigare än mina kompisars öl och så himla mycket godare!
Ja, som ni kanske börjar förstå är fika en väldigt stor del utav mitt liv och jag tycker att du som läser detta ska unna dig själv en fika idag. Lägg ifrån dig mobilen eller datorn, gå ut i köket, gå till affären eller gå till det lokala caféet och ta dig en fika! Varför inte samtidigt passa på att ringa en gammal vän du inte pratat med på länge och bjuda in denne på fika eller om du inte känner för det bara sätta dig i din säng och unna dig själv något gott och njut av allt det goda livet har att erbjuda, det tänker i alla fall jag göra nu!
Med fikaglada hälsningar:
David Liljedahl
David Liljedahl
Gästbloggare: Mattias Uttke – Valen vi gör
Gammal nog att känna sig mossig och ung nog för att kunna uppskatta Liseberg, jag heter Mattias och är en ingenjörsstudent på Lunds tekniska högskola, ni vet den där skolan Dennis går på? I samma klass till och med! Jag tänkte skriva ett inlägg här åt er.
De år som passerat sedan din första skoldag, arbetsdag eller bara din första dag har kanske varit många, kanske varit få. Men det som binder oss alla samman är spänningen inför det nya, spänningen för att kasta sig ut ur sin komfortzon och ta sig an nya utmaningar. Mina år har varit mer än många, färre än flesta och varje har levererat nya utmaningar. Jag ska berätta lite för er om mitt senaste. Tre år in på Lunds tekniska högskola så har jag fått nog, det känns instängt och stagnerat. Studielivet har och ger fortfarande mig väldigt positiva känslor men just det här året behövde jag en omstart.Vårt grannland i väst gav mig arbete och något som akademiker uppskattar, en chans att arbeta med något annat än huvudet. Vintern i norden närmar sig och med mer pengar i plånboken och skägg på hakan så ger jag mig ut i världen. Nu ska jag inte älta en romantiserad bild av resandet och personerna man möter, ni som gjort det vet att det är awesome och ni som kommer göra det ”are in for a treat”. Insikten om hur stor världen är känns som vi nordmän definitivt har en uppfattning om, vi har trots allt kartor, eller hur? Det många kanske inte har en uppfattning om är hur stor DU blir inombords efter att ha sett med egna ögon hur stor omvärlden är. Skillnaden mellan att veta och förstå är hårfin men gapet kan lika gärna vara Grand Canyon. Jag fick upp mina ögon, jag känner mig bättre angående kommande hinder och jag vill definitivt rekommendera resande som ett sätt för er att förbereda er för livets alla twists and turns. För er som ska påbörja något nytt, skolstart, jobbstart, arbetslöshetsstart vilket nytt kapitel som helst i era liv så vill jag att ni ska ta er an dessa utmaningar med öppna ögon och sinne. Man behöver inte resa till världens ände för att se världen men man måste ha en positiv inställning. Ta er en minut, timme eller time of your choosing och fråga er själva om ni har ett öppet sinne, because if you don’t, maybe you are missing out on something.
—
Try all the icecream flavors.
// Mattias Uttke
Gästbloggare: Johan Nilsson – Om vänskap och tidsresande utomjordingar
Vid skrivandet utav det här blogginlägget, har jag och Dennis Widmark inte ens känt varandra i ett helt dygn. Ibland sker saker dock väldigt snabbt och sedan han gled in på Stortorget för snart 24 timmar sedan, har jag varit med och tvingat honom strippa offentligt på stortorget, vi har fördömt extroverter och deras skadliga umgängeshetsande betande, och vi har korsat så väl Norges som Tysklands gränser (om än något bildligt), och nu har jag dessutom fått äran att författa ett gästinlägg på hans blogg.
Men vem är då jag? Kort och gott: Johan Nilsson, 23-årig juriststudent från snapphaneskogarna i nordöstra Skåne, spexande centerstudent. Men mitt inlägg ska inte handla om mig, utan om en hipsterklädd tidsresande doktor. ”Doktor vem?” kanske läsarna frågar sig, och då inser man plötsligt att den vitsen funkar mycket sämre på svenska än på engelska…
Flera av mina kompisar försökte under flera års tid övertala mig om att ge Dr. Who en chans, men efter ett par försök att ta mig igenom en eller två episoder fastnade jag inte. Tills en dag då en skäggig göteborgare med lockigt hår uppmanade mig att ge serien en sista chans. Eftersom kombinationen skägg, lockigt hår, och göteborgska får mina knän att bli alldeles svaga fick han sin vilja igenom, och efter att ha sett avsnittet ”Blink” var jag slutligen fast på riktigt.
Vad har då detta med något annat att göra? Jo för att ett av de första samtalsämnena att dyka upp i min och Dennis begynnande vänskap, var just Dr. Who. Vilket faktiskt är ganska passande eftersom tv-serien är en utmärkt metafor för vänskap. Den kan ha sina plågsamt konstiga, udda och töntiga ögonblick som endast de involverade förstår sig på. Den kan ha sina fantastiska ödesförändrande ögonblick. Den kan ha stunder när man helt tröttnar och bara vill stänga av skiten. Den kan ha stunder när den bara får en att sprudla av glädje och älska livet.
Så med de orden hoppas jag Dennis, hans pojkvän och Karl (vem du nu är) får en solig och trevlig semester, och att alla andra tar till vara på nya och gamla vänner, samt aktar sig för gråtande änglastatyer. Don’t even blink!
Min väg till körkortet
Det här med att skaffa körkort har varit en lång resa för mig. När resten av mina vänner skaffade körkort var jag totalt ointresserad. Jag hade min cykel och mitt busskort. Vad skulle jag med ett körkort till? Men jag visste att jag skulle skaffa körkort någon gång. Bara inte just då. Jag hade bättre saker för mig tyckte jag.
Efter flytten till Skåne blev mitt sug efter körkort inte precis bättre. Jag hade ingen möjlighet att övningsköra med någon då min pappa var kvar i Stockholm. Någon som ville skaffa körkort var dock min två år yngre lillasyster. Jag mer eller mindre tvingades med att gå introkursen med henne och pappa så att jag ens skulle få skaffa körkort. Jag övningskörde en gång och fick betydligt fler motorstopp för att inte sedan köra något mer. Det var drygt två år sedan.
I vintras fick jag upp ögonen för ett sommarjobb i USA som jag blev helsåld på. Jag skulle ha det sommarjobbet helt enkelt. Dock blev jag lite fundersam över hur jag skulle ta fram mig där i USA utan att ha körkort, och då väcktes mitt körkortsintresse. Dagen efter hade jag anmält mig på en trafikskola och började övningsköra. Jag fick även min pojkvän, som inte kunde ha varit gladare över att jag skulle skaffa körkort, att gå kursen så att jag skulle kunna övningsköra med honom också.
Efter ett stort antal körtillfällen och två försök med uppkörningen kunde jag i onsdags hämta mitt körkort som jag ser ”väldigt vacker” ut på. Det här med att se sur ut och stirra in i en kamera har aldrig riktigt varit min grej. Jag är mer för att vara glad och ha på mig mina glasögon.
För er som funderar på att skaffa körkort rekommenderar jag starkt att göra det så snabbt som möjligt och ha någon att övningsköra med. Det blir betydligt billigare och går snabbare att skaffa körkort då.
En flygresa utan att behöva visa pass
02:00… Så mycket var klockan när jag blev väckt av min telefon. En väldigt konstig tid att vakna kan man tycka, men när man bokar ett flyg som avgår klockan sex på morgonen är det den tiden man behöver gå upp. Då jag visste att jag skulle till Mallorca var det dock inte så jobbigt att gå upp. Jag kan dock tycka att tre timmars sömn kan vara av det minsta laget.
När vi alla hade kommit någorlunda till liv och kontrollerat att diverse kaffebryggare och spisar var avstängda, satte vi oss i bilen mot Hyllie för att där ta Öresundståget till Kastrup. Väl på Kastrup blev jag väldigt förvånad att jag inte behövde visa mitt pass en enda gång. Jag sitter nu på flyget och har drygt en halvtimme kvar tills planet landar i Palma de Mallorca.
Eftersom jag nu kommer vara på Mallorca i tio dagar, där tillgången till Wi-fi kommer vara begränsad, kommer inte jag blogga särskilt mycket. Jag har dock fixat så att gästbloggare har skrivit inlägg som kommer publiceras här. Klockan 08:00 kommer därför inlägg publiceras under dagarna, så klicka in då för att läsa dem. Det är riktigt bra inlägg måste jag säga, så ni kommer helt klart inte bli besvikna.