Blog

Jag fick äran att vara med i Amirs blogg Gaybloggen. Det tycker jag var väldigt snällt gjort av honom. Hoppas att det lockade fler läsare. Håll stortårna för mig!

Alla som besöker bryggan vid Barnsjön (som egentligen heter Bansjön, men ingen säger det) kommer hädanefter känna sig välkomna efter att jag och Cassandra var där och badade. Vi var så kriminella och vandaliserade bryggan med att skriva hej. Vi följer inte lagen förstår ni. Skriver hej på bryggan, går över gatan där det inte är övergångsställen, ja, seriösa grejer!

Vi var i alla fall vid Barnsjön har i Tyresö och badade, och det var jätteskönt. Jag cyklade dit medan Cassandra var duktig och joggade. Hon gjorde det alldeles självmant, för det var inte alls så att hon fick brev från sin fotbollstränare och sa att hon skulle spela match och att Cassandra då inte hade tränat och kände sig tvungen att jogga. Inte alls…

När vi hade badat klart och tittat på grodyngel åkte vi hem igen och spelade kubb med mamma och Patrik. Jag förlorade… Nu sitter vi här vid datorn för Cassandra ska sova hos mig. Det är sista gången hon kan göra det innan jag flyttar till Lund nämligen. Som sagt får man passa på nu…

Jag bad Cassandra att fotografera mig, men sedan började hon hålla kameran snett och jag sa åt henna att ta bilderna normalt istället. Dock resulterade det sneda i en rad VÄLDIGT bra bilder på mig. Jag ska nog inte säga åt henne något mer…

Ja, Cassandra är fullkomligt psykiskt frisk fastän det kanske inte verkar så…

Idag är det en heldag med familjen som gäller, och det börjar med att jag ska hitta på något med Cassandra nu. Man måste ju passa på nu när man fortfarande bor i Stockholm. Dock vet vi inte vad vi ska göra, men vi lär märka vad det blir när vi gör det. Skulle vara konstigt annars. Något säger mig att vi kommer bada. Väldigt ovanligt…

Ja, nu ska ta mina pennor och hoppa på cykeln och cykla iväg till mamma. Ha det så bra så länge!

Jag har velat fram och tillbaka, men nu kom jag fram till att vafan jag gör det. Jag har varit med i SL:s tävling om att få åka med på deras flak i Pridetåget. Anledningen att jag har tvekat är att jag då behöver dansa och träffa massor med nytt folk, vilket jag inte riktigt är bekväm med, men nu har jag ändrat mig. Jag måste utmana mig själv lite ibland också, och det var precis det jag gjorde på bilden som jag skickade in i tävlingen. Jag och Buko åkte med ett skelett med buss och tunnelbana till Hellasgården för att lämna det till en filminspelning. Dessutom fick vi gå med den längst en fullproppad Drottninggata för att hämta ett huvud. Det var riktigt roligt, och folk tittade väldigt konstigt på oss av någon anledning…

Nu får ni hålla stortårna för mig så att jag vinner!

Är det “snygga killar på stranden”-dagen idag, eller? Alby kryllade av snygga killar idag, och jag och Alex fokuserade mer på att titta efter killar än att hålla oss flytande, vilket nu efteråt kanske är rätt korkat. Vad är viktigast liksom – snygga killar eller livet? Det förstår ni ju själva att det är snygga killar…

En rolig grej med Alby är att man får se alla sina “skolkompisar” som man inte har sett på flera år, eftersom alla vettiga människor i Tyresö befinner sig i Alby när det är varmt. Det var speciellt en “skolkompis” jag lade märke till. Han hade blivit superbiff, och då menar jag verkligen superbiff! Det roliga med honom är att jag alltid har undrat ifall han är bög eller inte. Han kom nämligen och kramade mig i duschen efter en idrottslektion, och sedan har han kramat mig en gång till, och jag hade inte ens pratat med människan! Det känns väl inte så hetero att komma och krama en kille när han står så gott som naken i duschen, eller hur?

Jag kom på att jag inte har visat mitt studentplakat, och det behöver verkligen visas. Har ni sett något sötare!? Nu låter jag väldigt egenkär, men faktiskt. Jag var otroligt söt när jag var liten! Om mina barn kommer se ut som mig när jag var liten kommer jag skaffa minst tio stycken. Tanken på massa minidennisar springandes runt mina ben är ju helt underbar. Detta är en av anledningarna till att jag inte vill adoptera. Jag vill ha mina gener i mina barn. Jag vill att de ska vara lika söta som jag var när jag var liten. Jag vill kunna se att det är mina barn. Mina egna… Visst, när man adopterar älskar man barnet precis lika mycket som om det skulle ha varit ens eget, men just nu känner jag att det inte känns rätt. Det finns inget med mig i barnet då. Men vem vet? Jag kanske ändrar mig när det är dags att tänka på barn…

Undra vad som gick fel bara så att jag slutade vara så söt…