Besegra badkrukan på Notholmen

Inte helt oväntat hade SMHI fel tidigare i veckan om vilket väder det skulle vara idag. Tidigare sa de att det skulle bli 18 grader och regn, men riktigt så blev det inte. Därför åkte jag, Johanna och Sofia till Notholmen här i Tyresö för att bada. Det chockerande var att jag faktiskt badade också. Jag är badkrukan personifierad, men idag var det faktiskt skönt att bada. Det tog dock emot vid första doppet, men då två små barn som satt på klippan började sjunga: ”På det första ska det ske. På det andra…” eller hur den ramsan nu går, var jag mer eller mindre tvungen att hoppa i.

Den andra gången jag skulle bada valde jag göra det självmant, och Johanna fotograferade hela förloppet.

Vi fick besök av en kompis

Varför vara normal på bild när man kan strunta i att vara det? Förlåt Johanna.

Att spela kubb med ingenjörskunskaper

Vi hade en grillkväll med familjen idag och efter det spelade vi kubb. Jag har alltid gillat kubb, men jag är otroligt dålig på allt som har med bollsport och sikte att göra, och kubb hamnar inom den kategorin. Det spelar ingen roll hur bra jag är på att anpassa mina ingenjörskunskaper med att beräkna föremåls banor i luften med gravitationskrafter och luftmotstånd. Kan inte hjärna berätta för armen hur den ska kasta hjälper det inte om jag så hade alla beräkningar i världen. Men jag träffade i alla fall några, så det är alltid något. Dessutom vann mitt lag och att Cassandras inte gjorde det. Det är ändå huvudsaken för en vinnarskalle som jag.
Cassandra och jag

Kräftor och bad på Tyresö Flaten

Idag blev det en liten familjeutflykt till Tyresö Flaten, en av alla sjöar här i Tyresö. Jag, mamma, mina systrar Claudia och Cassandra och Claudias sambo Robin tog där med åt lunch och satt och åt den på klipporna vid sjön. Tanken var att vi även skulle bada, men då jag, mamma och Claudia är världens största badkrukor någonsin blev det bara att Robin och Cassandra badade. Men det gjorde inte mig någonting alls. Det blev en mysig liten utflykt ändå.

Just det! Höll nästan på att glömma. Jag såg för första gången en kräfta i sin naturliga miljö, och då menar jag inte på en tallrik under en kräftskiva. Utan det var en livs levande kräfta som kröp runt nere på sjöbotten. Där kan den gärna får fortsätta vara, för kräftor är nog bland det äckligaste som finns.

Tyresö Flaten

Jag gör min soldyrkande familj stolt

En av de bästa sakerna med att komma hem till pappa är att vi har en stor altan på baksidan av huset. Den altanen har sol i princip hela dagen, så jag har legat där och läst/lyssnat på podcast hela eftermiddagen. Jag är inte så mycket för att ligga i solen egentligen, men idag kändes det rätt okej ändå. Självklart blev det en hel del ”springa-in-och-kyla-av-sig”-pauser, men för att komma från en soldyrkande familj tycker jag ändå att jag helt klart får godkänt.

Odla utan trädgård men med bikupor

Jag blir bara mer och mer imponerad av vad Tyresö kommun har gjort med kommunen sedan jag flyttade ner till Skåne. Igår när jag gick på promenad med mamma och Patrik stötte jag på dessa fina lådor. Det är ett projekt som heter ”Odla utan trädgård” som Tyresö kommun har startat. Det går ut på att ge Tyresös invånare möjligheten att odla sina egna grödor trots att man saknar trädgård. Därför har de placerat ut odlingslådor runt om i kommunen där innevånarna helt själva får ta hand om odlingen. 

För att göra projektet ännu bättre har de placerat ut bikupor i anslutning till odlingarna. Hur bra är inte det!? Bibeståndet minskar i Sverige och runt om i världen, vilket, om vi har otur, leder till att vi inte har någon mat i framtiden då det inte finns några bin som pollinerar blommor. En sådan framtid vill vi så klart inte ha. Därför tycker jag det är väldigt bra av kommunen att placera ut bikupor för att hjälpa bibeståndet. Hoppas nu att fler kommuner tar efter, både med odlingslådor och bikupor, för det här tycker jag är ett väldigt smart och intressant projekt.

Konsten att vara creepy på utegym

Mina äventyr i Tyresö fortsätter. Nu under kvällen följde jag med mamma och Patrik, mammas fästman, på en liten träningspromenad. Jag stod för promenaden och de stod för träningen. Tyresö kommun har nämligen byggt ett nytt utegym, och mamma och Patrik tänkte att de skulle ta och inviga den. Jag tyckte dock det var roligare att fota dem när de tränade, speciellt mamma, så jag spenderade tiden till det istället. De andra på gymmet tittade konstigt på mig när jag sprang runt där med min kamera och fotograferade var enda liten rörelse hon gjorde. Hon var dock väldigt duktig, men några riktigt roliga bilder fick jag på henne, men de får jag inte dela med mig av här. Tyvärr…

Att gymmet var utomhus visade sig dock inte hjälpa mig mot min åkomma som alltid uppkommer på gym. ”Försöker-titta-diskret-på-otroligt-snygga-killar-men-är-inte-alls-diskret-och-killarna-tittar-därför-konstigt-tillbaka”-syndromet kallas det för. Både jag och Jens lider av det syndromet, så jag behöver i alla fall inte känna några skuldkänslor. Men för att min creepernivå ska öka lite mer upptäckte jag att på en av bilderna jag tog av mamma stirrar den otroligt snygga killen rakt in i min kamera och ser minst sagt fundersam ut. Han måste ha undrat varför jag står där med en ytterst odiskret kamera och fotografera honom. Ja, att vara smidig när det gäller sådant är uppenbarligen inte något för mig.

Nä, nu ska jag ta och hoppa in i duschen. Allt cyklande och promenerande fram och tillbaka i Tyresö i runt 30°C gör att man minst sagt blir svettig. Men man ska inte klaga… Okej, lite får man klaga…

Mamma och Patrik kör latsdrag

Mamma och Patrik kör ryggdrag

Mamma i solen

Ett ansikte i berget
Jag hittade en liten vän. Han var bara en centimeter lång.

Promenad på Tyresö Slott

Nio minuter med cykel från där jag har växt upp ligger Tyresö Slott. Tyresö Slott har en lång historia bakom sig. Bland annat monterade man ner tornen och brände skogarna längre ut i skärgården så att ryssarna skulle tro att de redan hade varit där och plundrat. Men historian om Tyresö Slott får vi ta någon annan gång.

Jag cyklade i alla fall ut dit med min kamera och tog en liten promenad på området. Det var riktigt mysigt det. Jag har inte varit där på två år tror jag, så det var trevligt att vara tillbaka. Det finns väldigt mycket att se där och ett mysigt litet promenadstråk i slottsparken. Dessutom om man går över bron till Notholmen finns det ett trevligt litet café. Jag hade dock med mig min äggröra som jag satt och åt i skuggan.

Två timmar spenderade jag ute vid slottet innan jag behövde cykla hem. Jag ska nämligen på middag hemma hos mamma och det är lite längre att cykla dit, med betoning på lite. 15 minuter om man ska vara exakt.

Vi gillar Tyresö. Här är livet härligt.

Finns det något bättre än att komma hem dit man har vuxit upp? Tyresö må vara min hemkommun, och folk kan tycka det är tråkigt, men Tyresö är verkligen min favoritplats här på Jorden. Tyresö har skog, hav, ett slott, forsar, sjöar, ängar… Ja, nämn något så finns det säkert här. Det är helt enkelt hur fint som helst här, och speciellt nu på sommaren. Men Nyfors på vintern är svårt att slå det med.

Som liten får man lära sig en sång i skolan och på dagis som mer eller mindre är propaganda för Tyresö. Den går så här:

”Havet och skogen. Å alla blommorna. Vi går på ängen barfota du och jag. Vi gillar Tyresö. Här är livet härligt. Bom dia di. Bom dia di. Bom dia di. Bom dia di… ”


Den slingen sjunger man sedan om och om igen. Det är inte konstigt att den har satt sig och att vi Tyresöbor tycker om Tyresö.

Bilden ovan är på trädgården hemma hos pappa. Detta är bara en liten del, men den är väldigt fin tycker jag. Pappa är en trädgårdsnörd, så det är ingen vanlig svenssonträdgård vi har inte.

Nu ska jag i alla fall cykla iväg till Tyresö slott och mysa med en bok hela eftermiddagen. Räkna med att det kommer komma en hel del bilder från Tyresö den här veckan, men det tror jag att ni överlever.

Vinst på YESS i Riga

Förra veckan spenderade jag på kursen YESS, Youth Entrepreneurship Summer School, i Riga. Kursen gick ut på att ta en affärsidé och utveckla den så mycket som möjligt under veckan. Man fick därför i början av veckan pitcha sina idéer och sedan fick man välja vilken idé man ville jobba med. Taavi, till höger i bilden ovan, pitchade en idé om att lära ut psykologi och jag, Gustav och Mari valde att vara med i hans grupp.

Under veckan hölls det en mängd föreläsningar som skulle hjälpa oss med att utveckla våra idéer. Bland annat höll två av mina lärare från Lund föreläsningar som uppskattades väldigt mycket av deltagarna. Det känns rätt bra, för det visar på att utbildningen jag går på håller hög kvalitet. Vi tog i alla fall våra nyvunna kunskaper från föreläsningarna och började jobba. Och jobb blev det! Det var schemalagda tid i skolan från 9:30 till 21:00 varje dag, men det blev snarare att man stannade kvar i skolan till elva på kvällen. Den sista dagen innan presentationen gick jag inte hem från skolan förrän halv ett på natten. Det skulle ALDRIG ha hänt i Sverige. Jag behöver min sömn, men där i Riga kunde jag lätt klara mig på sex timmar sömn om natten och dessutom vara pigg under dagen. Jag till och med vaknade av mig själv innan väckarklockan ringde.

Allt detta arbete gav dock utdelning. Vår grupp vann nämligen pris för ”Best Progress”. Saken var den att vi började arbeta med en ytterst diffus idé medan de andra grupperna mer eller mindre hade färdiga koncept. Att vi inte kom på vår slutidé förrän dagen innan presentation verkar bara ha varit till vår fördel för att vinna.

Det tråkigaste med allt arbete var dock att jag knappt fick se något av Riga. Vi hade en 20 minuter lång promenad från hotellet till skolan, och det var den enda motionen och sightseeingen jag fick under veckan. Jag lyckades dock ta lite bilder en morgon. Det är alltid något.


Några coola skyskrapor de byggde bredvid vårt hotell

Floden vi gick över för att komma till skolan

Jag visste att Swedbank fanns i Lettland, men inte att de var så stora. Precis vid vårt hotell hade de till och med en stor skyskrapa helt för sig själva.
Bron vi gick över varje dag där cyklisterna körde i fel riktning och som galningar

Även i Riga behöver man rengöra fönstren

Rökning var tydligen en hobby många ägnade sig åt

Stockholm School of Economics in Riga är lite finare än LTH där jag pluggar om man säger så

Jag fick också tillfälle att ta mammas nya favoritbild på mig. 

Leka modell bland graffiti

Det här med att ha en bra kamera har jag riktigt fastnat för. Jag går ingenstans längre utan att ha med mig min kamera i väskan. Idag när jag skulle gå till bussen efter att jag hade skrivit mitt teoriprov för körkort hittade jag den här ödetomten full med graffiti. Platsen skrek helt enkelt efter att jag skulle fotografera den. Jag har alltid fascinerats av graffiti och dess skapares kreativitet. Jag personligen tycker att om det gör ordentligt kan göra platser mycket mer tilltalande och intressanta.

Hur som helst spenderade jag kanske en halvtimme på platsen och fotograferade för fullt, och jag fick en hel del bra bilder. Dock kan jag inte påstå att bilden på mig när jag leker modell blev särskilt bra. Jag vet inte varför, men jag tycker verkligen det är jättesvårt att fotografera mig själv om jag inte använder min iPhone. Jag får helt enkelt inte till det.

Jag ber dessutom om ursäkt för att jag har varit så dålig på att blogga den senaste veckan. Jag har varit i Riga på en entreprenörsskapskurs där jag spenderade tryggt 16 timmar i skolan per dag. Det fanns helt enkelt ingen tid för att blogga. Jag fick dock till några fina bilder som jag kommer visa sen, så klicka in här snart igen så får ni se.