Efter väldigt mycket körande och spenderande av pappas pengar har det äntligen inträffat. Jag har skaffat körkort! Den här gången gick det mycket bättre att köra upp än förra. Jag gjorde inga fel alls. Det roliga är dock att jag nog inte är den som är gladast över att jag har tagit körkort. Det är nog Jens och hans familj som nu kan dricka hur mycket de vill när vi är ute och äter eller festar. De slipper nu köra, för nu har de sin privata fyllechaffis. Jag verkligen längtar efter att gå upp mitt i natten för att köra hem en full Jens…
Fågeln som gör din kväll frustrerande
Slå rekord i vakna timmar och festande
Jag älskar att dansa. Jag gör det så ofta jag bara kan, så länge ingen ser. Därför valde jag, Jens och Karl att avsluta årets Pridefestival med att gå på klubb. Jag går i princip aldrig ut på klubb då jag tycker om att få ordentligt med sömn, men ibland får man ta och leka normal och festa lite. Vi tog därför efter mycket om och men en alldeles för dyr taxi till klubben Candy. I princip alla man mötte under dagen hade pratat om den, så vi tänkte att det nog skulle bli roligt.
Då vi kom fram till klubben vid midnatt, vilket jag förstår är en rätt rimlig tid att gå ut då folk uppenbarligen inte vet vad sömn är, tänkte vi att det inte skulle ta så lång tid att komma in. Så fel vi hade! Framför oss hade vi en 100 m lång kö, och i denna kö stod vi då i två timmar innan vi kom in. I vanliga fall skulle jag ha sagt: ”aldrig i livet” och åkt hem, men jag var så himla sugen på att dansa, så jag stod ut.
När vi väl kom in klockan två på natten var det dags för att dansa. Om jag räknade rätt fanns det fyra dansgolv. Det var schlager, gamla godingar, hits från 90-talet och framåt och så eurodisco med dunk dunk. Jens fastnade med sitt ex och hans två kompisar på schlagergolvet, men då jag verkligen ville dansa (för seriöst, det går inte att dansa till schlager) gick jag och Karl ner till eurodiscogolvet med dunk dunk. Har jag någonsin känt mig mer malplacerad? Ja, det har jag visserligen, men där nere var det bara massor med vältränade hunkar som dansade utan något på överkroppen. Där stod alltså jag och Karl och försökte dansa till dunk dunk, men det var inte så roligt. Vi gick därför upp till hitsgolvet istället. Där var det knappt något folk alls, men det sket vi i. Vi hade det hur roligt som helst, så vi var där ända till stängning vid fem.
Vid det här laget hade jag slagit mitt rekord i att vara uppe länge. Jag tror rekordet innan var runt halv fem eller något sådant när jag var tonåring och beroende av att chatta på msn. Vi mötte upp en full Jens och begav oss ut i åskovädret. Smart som jag var hade jag tagit med mig min regnjacka, så jag fick många avundsjuka blickar utanför klubben. Det konstiga med det hela var att det var ljust ute och att jag var pigg. Det hade jag verkligen inte väntat mig. Jag trodde att jag max skulle ha stannat kvar på klubben till tre och sedan åkt hem, men så blev det inte. Piggheten försvann dock så fort jag satte mig på tunnelbanan bland marijanarökande killar och kände att jag bara ville sjunka igenom stolen och sova på golvet. Jag lyckades dock hålla mig vaken till nattbussen, men där tog det stopp för mig. Jag försökte hålla mig vaken då jag inte ville missa vår hållplats, men det gick bara inte. Jens var dock duktig att hålla sig vaken och passade på att fotografera mig och Karl när vi sov.
Åtta timmar efter min normala sovtid, alltså klockan sju på morgonen, somnade jag och lyckades sova i hela fyra och en halv timme innan jag vaknade och inte kunde somna om. Blir ni förvånade om jag säger att jag var trött dagen efter och gick och lade mig redan vid tio på kvällen? Trots brist på sömn hade jag en otroligt rolig kväll där jag blev genomsvettig på dansgolvet, men jag förstår verkligen inte hur folk orkar göra det var och varannan helg. Jag tycker om min sömn ch rutiner alldeles för mycket för att orka med att festa så länge. Med andra ord är det officiellt att jag är en pensionär.
Så blir du världsmästare i Dildokubb
Stockholm Pride med Conchita Wurst
Världens tråkigaste inlägg innan Stockholm Pride
Det blir världens kortaste och tråkigaste inlägg det här. Jag ska åka iväg till Pride nu, och kommer därför inte ha tid att skriva något inlägg och lägga upp bilder förrän imorgon. Hoppas ni förstår och kan vänta till dess.
// This will be the worlds shortest and most boring blog post. I’m heading to Stockholm Pride now, and therefore I won’t be able to post anything before tomorrow. I hope that you understand and can wait for tomorrow. //
På ett tåg till Stockholm Pride
Därför är regniga bröllop bäst
40 gäster. Sex stycken från Tyskland och resten från Sverige. Så många var vi som samlades i kyrkan i lördags för att se Jens syster Annika gifta sig med Fredrik. Under hela veckan hade det varit strålande väder, men lagom till vigseln öppnade sig himlen och det var i princip mer vatten i luften än luft. Som tur var hann vi precis springa in genom kyrkdörrarna innan det värsta regnet kom.
Väl inne i kyrkan var familjerna nervösa och männen genomsvettiga, men det hindrade inte mig och Jens från att vara beredda med våra kameror när Annika kom in, och vilken syn det var. Med en vacker vit brudklänning, fin håruppsättning och en tiara kom hon in. Väl framme vid altaret började själva vigseln, och det var något speciellt det med. Vid det här laget hade ösregnet kompletterats med åska, så lagom till att prästen tog sina händer på Annikas och Fredriks huvud och sa: ”I herrens namn…” dånade åskan högt som att någon skulle ha något emot vigseln. Jag kunde inte hålla mig från att skratta faktiskt.
När vigseln var över åkte vi till herrgården Toftaholm där middagen skulle hållas. Där fick vi (läs alla andra) fördrink medan vi väntade på att Annika och Fredrik skulle komma med båt. Det hade slutat regna så vi mötte upp dem vid bryggan. Sedan blev det middag, och vilken middag var inte det! Tyvärr var jag en ytterst dålig bloggare, så jag fotograferade inte maten, men det var två förrätter och en huvudrätt. Först blev det pumpasoppa med pumpapuré, sedan grillad chevréost på bröd med rödbetor till och till sist oxfilé med rödvinssky och någon potatisgrej. Hur gott som helst! Till det fick jag även dricka äppelmust. Väldigt gott var det.
Men var det ingen bröllopstårta?, kanske ni undrar, och det är klart det var det. Dock serverades den i familjens sommarställe. Där sattes ett stort tält med trägolv upp på fredagen, så vi blev hämtade av en buss och åkte dit. Tårtan var hur god som helst. Jag hade längtat efter den hela veckan. Den var med vit choklad och blåbär och sedan massor med annat gott. Det kan vara så att jag åt två stora bitar under bröllopsdagen och tre stora bitar dagen efter, men jag äter ju enligt LCHF, så självklart var det inte så *host*.
Efter tårtan var det dags för mig och Jens att börja jobba. Vi var nämligen drinkansvariga. Jag och Jens hade därför stått på morgonen innan bröllopet och skurit upp 50 limefrukter och 30 citroner. Dessutom hade jag rensat och rengjort tio liter jordgubbar. När vi väl körde igång med att servera drinkar blev det något av det mest uppskattade under hela kvällen. Gästerna älskade våra drinkar! Jag gjorde Strawberry Daiquiri och jag fick höra av två person att det var den godaste Strawberry Daiquiri de någonsin hade druckit. Då är det värt att tillägga att jag aldrig någonsin har druckit alkohol och ännu mindre varit bartender tidigare. Det kanske är min alternativa karriär om det skulle skita sig med min ingenjörsexamen?
När vi hade serverat drinkar i några timmar anslöt vi till festen och dansade hela natten. Jag brukar vanligtvis somna vid elva på kvällarna, men där var jag uppe ända till klockan fyra på morgonen. Jag förstår verkligen inte hur jag klarade av det. Det måste ha varit den extrema mängd socker jag hade fått i mig under kvällen, men det kanske var tur det, för roligt hade jag.
Dagen efter serverades det brunch på Toftaholm, så vi blev åter igen hämtade av en buss. Den här gången var folk dock inte fullt lika pigga och en del hade till och med blivit ”magsjuka”, men man gifter sig förhoppningsvis bara en gång. Då är det klart att man ska festa loss.
Det här var helt klart ett av mina fem bästa bröllop jag har varit på. Att jag bara har varit på fem bröllop behöver man kanske inte nämna…
Båttur och grillning på en ö
Eftersom kvällen igår var som när sommaren är som bäst, varm och vindstilla, bestämde vi oss för att ta en båttur ut till en ö och grilla. Då det var vindstilla var det inga vågar på sjön vilket gjorde att till och med jag uppskattade båtturen. Min åksjuka och mesighet brukar göra att det inte är så lätt att uppskatta en guppig båttur. Men nu var det som sagt vindstilla, så jag och Jens myste på vägen ut till ön.
// Last night was like when the summer is the best, warm and windless, so we decided to take a boat trip to an island and have a barbecue. Because it was windless and no waves on the lake even I appreciated the boat trip. My seasickness and sissyness usually makes it hard for me to appreciate a bumpy boat trip. But this time it was windless, so I and Jens cuddled all way to the island. //