Med utsikt över Malmö och Barsebäck

Det blev att jag tog en promenad igår efter middagen. Istället för att gå till Ladugårdsmarken, dit jag brukar gå, gick jag mot MAX IV och kullarna vid motorvägen. Det var ett tag sedan jag var där, och nu med min nya kamera tänkte jag att jag kunde fotografera lite där, och det är jag glad för att jag gjorde. Det är en otroligt fin utsikt från kullarna.

// I took a walk after dinner last night. Instead of going to Ladugårdsmarken, as I usually do, I went to MAX IV and the hills by the freeway. It has been a while since I was there, and I thought I could take som pictures with my new camera, and I’m happy that I did. It’s an incredible view from the hills. //

Man såg Barsebäck från kullarna
// You could see Barsebäck from the hills //

Man kunde till och med se Malmö och Öresundsbron
// You could even see Malmö and Öresund Bridge //

Hur klarar man av att sola?

Man får inte spendera en hel dag framför datorn när det 25 grader och sol ute. Att jag inte skulle ha något emot att göra det är en sak, men ut skulle jag. Därför tog jag min filt och tidning och lade mig på gräsmattan utanför min lägenhet. Tanken var den att jag skulle ligga där och lyssna på en podcast och i alla fall få lite D-vitamin i kroppen. Ett enkelt uppdrag för många, men jag har en fråga till er: hur klarar ni av att ligga där i solen och bara ligga där? Jag kunde inte ligga still. Det bara gick inte. Jag kände mig så varm och äcklig, och filten var klistrad mot min rygg/mage. Det var inte direkt så att jag låg där och njöt precis. Istället hoppade jag runt där på min filt och bytte ställning från mage till rygg till sittande ungefär var och varannan minut.
Jag låg där i solen och tänkte att jag måste vara ute i solen någon gång i alla fall, och rätt som det var märkte jag att det började bli behagligt. Hade jag lärt mig att uppskatta solen och dess förmåga att få en att känna sig äcklig?, tänkte jag. Jag låg därför kvar där och njöt ett tag innan jag öppnade ögonen och upptäckte att anledningen till att jag njöt var för att jag hade skugga över hela mig. Så mycket för min nyfunna soldyrkargen…
// You are simply not allowed to spend a whole day infront of the computer when it is 25 degrees and sunny outside. That I wouldn’t mind doing it is one thing, but I was going outside. That was decided. I therefore took my blanket and magazine and lay down on the lawn outside my apartment. The thought was that I was supposed to lay there, listening to a podcast and getting some vitamin D in my body. A simple task for many, but I have a question for you: how do you manage to just lay there in the sun? I couldn’t lay still. I just couldn’t. I felt warm and disgusting, and the blanket was sticked against my back/stomach. It wasn’t exactly pleasant to lay there. Instead I jumped around switching position from stomach to back to sitting every other minute. 

I was laying there in the sun thinking that I have to be out in the sun sometime, and just like that I realized that it was starting to become pleasant to lay there. Had I begun to appreciate the sun and it’s power to make you feel disgusting?, I thought. I therefore lay there enjoying the moment before I opened my eyes realizing that the reason I was enjoying laying there was that I was completely covered in shade. So much for my new found sun worshiper gene… //

 Jag hittade en kompis
// I found a friend //

Det var helt omöjligt att få fokus på blomman…
// It was impossible to get the focus on the flower //

Bli kompis med en gås

Det är lätt att hitta nya kompisar. Vem har sagt att de behöver vara människor liksom? Det är bara att ta sin kamera och gå till gässen i Pildammsparken så har du massor med nya kompisar. Dock tror jag att de var mer intresserade av att bli fotograferade än att faktiskt bli min kompis, men det hindrade inte mig från att ta bra bilder på dem. Synd bara att de inte har något instagramkonto så att de kan  visa bilderna för sina gässkompisar. De har ju naturliga ”duck face” så de behöver inte ens göra till sig á la fjortisar. Det måste vara svårt för dem att inte få visa upp denna naturbegåvning för internet… Sorgligt det där…
// It’s easy to find new friends. Who said that they have to be human? You only have to take your camera to the geese in Pildammsparken, and then you have a lot of new friends. I think they were more interested in getting photographed than being my friend though, but that didn’t stop me from taking good pictures of them. Sadly they don’t have any instagram account so they can show the pictures to their geese friends. They have natural ”duck faces” so they don’t even have to try ’a la teenage girls. It must be hard for them not be able to show their natural talent on the Internet. It’s sad… //

Solnedgång över Sony och Ericsson

Det som är så bra med att alltid ha med sig sin kamera är att man kan fotografera bilder som dessa när man bara råkar cyklar förbi och upptäcker ett väldigt fint landskap.

// The good thing with always bringing your camera is that you can take pictures like these when you’re just happening to pass by and discover a beautiful landscape. //

Fotograferingpromenad med Ideon Gateway

Imorgon händer det något stor i mitt liv. Beroende på hur det går och vilket humör jag är på efter, kommer jag berätta mer om det imorgon. Jag är i alla fall mer än nervös för tillfället, och för att jag inte skulle börja klättra på väggarna tog jag en fotograferingspromenad. Temat blev ”Betong och byggnader med en hint av natur”. Enjoy!

// Tomorrow something big is happening in my life. Depending on how it went, and in which mood I will be in, I will tell you more about it tomorrow. However, I’m extremely nervous for the moment, and to not make me climb the walls, I went out on a photo shoot walk. The theme was ”Concrete and buildings with a hint of nature”. Enjoy! //

Ideon Gatway 

Göra konst av folk som ramlar

Fotot taget av Sandro Giordano

Som jag har berättat innan har jag blivit totalt beroende av Instagram. Detta leder till att jag tittar på väldigt många bilder som folk lägger upp. Dock följer jag inte så många konton. Det krävs en hel del för att jag faktiskt ska följa någon. Sandro Giordanos konto __remmidemmi har dock det där lilla extra. Hela kontot går ut på att han fotograferar folk som har ramlat i roliga situationer. Det är genialiskt! Bilderna är vackra, färgglada och otroligt väl uttänkta. Det är inte konstigt att han nu har blivit min nya favorit på Instagram.

// As I have told you before, I have become addicted to Instagram. This leads to that I’m looking at a lot of pictures that people post. This don’t mean that I follow a lot of people though. They have to have that something to make me follow them. Sandro Giordano’s account __remmidemmi has that something. The whole account is about taking pictures of people that has fallen in funny situations. It’s brilliant! The pictures are beautiful, colorful and extremely well thought out. It’s not strange that he now is my new favorite on Instagram. //

Promenad längs fälten i Lund

Jag och Sofia tog en promenad vid fälten i Lund och pratade av oss. Jag har i princip inte träffat henne sedan skolavslutningen, så vi hade en hel del att prata om. Att vi fick motion på köpet var bara ett plus.

Besegra badkrukan på Notholmen

Inte helt oväntat hade SMHI fel tidigare i veckan om vilket väder det skulle vara idag. Tidigare sa de att det skulle bli 18 grader och regn, men riktigt så blev det inte. Därför åkte jag, Johanna och Sofia till Notholmen här i Tyresö för att bada. Det chockerande var att jag faktiskt badade också. Jag är badkrukan personifierad, men idag var det faktiskt skönt att bada. Det tog dock emot vid första doppet, men då två små barn som satt på klippan började sjunga: ”På det första ska det ske. På det andra…” eller hur den ramsan nu går, var jag mer eller mindre tvungen att hoppa i.

Den andra gången jag skulle bada valde jag göra det självmant, och Johanna fotograferade hela förloppet.

Vi fick besök av en kompis

Varför vara normal på bild när man kan strunta i att vara det? Förlåt Johanna.

Att spela kubb med ingenjörskunskaper

Vi hade en grillkväll med familjen idag och efter det spelade vi kubb. Jag har alltid gillat kubb, men jag är otroligt dålig på allt som har med bollsport och sikte att göra, och kubb hamnar inom den kategorin. Det spelar ingen roll hur bra jag är på att anpassa mina ingenjörskunskaper med att beräkna föremåls banor i luften med gravitationskrafter och luftmotstånd. Kan inte hjärna berätta för armen hur den ska kasta hjälper det inte om jag så hade alla beräkningar i världen. Men jag träffade i alla fall några, så det är alltid något. Dessutom vann mitt lag och att Cassandras inte gjorde det. Det är ändå huvudsaken för en vinnarskalle som jag.
Cassandra och jag

Kräftor och bad på Tyresö Flaten

Idag blev det en liten familjeutflykt till Tyresö Flaten, en av alla sjöar här i Tyresö. Jag, mamma, mina systrar Claudia och Cassandra och Claudias sambo Robin tog där med åt lunch och satt och åt den på klipporna vid sjön. Tanken var att vi även skulle bada, men då jag, mamma och Claudia är världens största badkrukor någonsin blev det bara att Robin och Cassandra badade. Men det gjorde inte mig någonting alls. Det blev en mysig liten utflykt ändå.

Just det! Höll nästan på att glömma. Jag såg för första gången en kräfta i sin naturliga miljö, och då menar jag inte på en tallrik under en kräftskiva. Utan det var en livs levande kräfta som kröp runt nere på sjöbotten. Där kan den gärna får fortsätta vara, för kräftor är nog bland det äckligaste som finns.

Tyresö Flaten