Publicerat

Bara ett steg till

Teknik och statistik med grafer, diagram och tabeller är några av mina stora intressen. Det är en av anledningarna till att jag utbildar mig till civilingenjör. Jag har alltid varit intresserad av dessa ämnen. När jag var liten satt jag och bläddrade i Atlasböcker och jämförde olika länders invånarantal och BNP. Något fullkomligt normalt för en tioåring.

Tack vare teknikutvecklingen kan jag nu tillfredsställa mitt statistik och teknikbehov till fullo. Jag har därför köpt mig ett träningsarmband som för statistik över allt jag gör under dagarna. Till exempel ser den hur länge och bra jag har sovit, hur många kalorier jag har förbränt under ett träningspass och den kan se hur många steg jag har tagit under en dag. Just den sista funktionen är något jag har använt mig mycket av. Man säger att man ska gå minst 10000 steg om dagen, men när jag började använda mitt träningsarmband märkte jag att jag snarare låg runt 5000 steg om dagen. Därför kom tävlingsmänniskan i mig till liv. Jag skulle minsann gå mina 10000 steg om dagen. Tävlingsmänniskan i mig har stenkoll på hur många steg jag har tagit. Jag vill ju alltid vara lite bättre är gårdagen. Bara ett steg till. Därför var jag igår uppe på 12000 steg. Mitt träningsarmband håller mig motiverad helt enkelt. Att jag sedan får massa fina grafer att analysera är bara ett plus.

Publicerat

Klarvaken mitt i natten


Hur ofta är det så att man vaknar mitt i natten och önskar att klockan vore mer så att man kan gå upp? Inte särskilt ofta, eller hur? Vanligtvis önskar man att man skulle kunna få sova en timme extra eller tre. Så var dock inte fallet för mig inatt. Jag vaknade klockan 03:05 och var klarvaken. Det var totalt omöjligt för mig att somna om under en timme. Jag bara låg där och ville gå up men visste att jag inte skulle klara av dagen ifall jag bara hade sovit i fyra timmar. Till slut somnade jag i alla fall om och sov i drygt två timmar till för att sedan gå upp 05:43. Även då var jag klarvaken.

Vad är det som är fel på mig egentligen? Jag vet efter 24 år av studier att jag behöver mer eller mindre exakt 8,5 timmars sömn. Om jag får mindre än så glömmer min kropp hur det är att vara människa och ser istället ut som på bilden ovan. Men inatt klarade jag mig på sammanlagt sex timmar, och då hade jag ändå tagit en timmes ”paus” mitt i. Jag kan ju alltid hoppas att min kropp har programmerat om sig och istället klarar sig på sex timmar. Det är 2,5 timmar extra om dagen som jag kan hitta på något annat istället. Det skulle vara riktigt skönt det…

Publicerat

När humöret är på topp

Visst är det underbart när man vaknar upp och är på grymt bra humör? Nu när jag har börjat träna på riktigt igen känns allt mycket enklare att göra och humöret är på topp. Igår var jag och Sofia på ett ”Indoor Walking”-pass (Det blev ingen aerobicstriptease, för det fanns inte plats för oss båda, men om två fredagar. Då jävlar ska vi visa hur smidiga och sexiga vi är!) och det var hur jobbigt som helst. Man stod där på sin maskin och jobbade och svetten riktigt rann om en. Nu har jag alltså träningsvärk och är hur nöjd som helst. Jag ska nog gå på fler pass. Jag behöver någon som skriker på mig. Det finns ett boxpass på torsdagar som jag funderar på. Då kan jag göra pappa nöjd också.

Nä, nu ska jag ta och fixa i ordning något att äta och sådan ska jag ner på gymmet igen. Jag har verkligen blivit träningsnarkoman igen…

Publicerat

Aerobicstriptease någon?

På gymkedjan jag tränar på har de ett träningspass som heter aerobicstriptease, och då undrar man så klart vad det är. Tydligen är det väldigt sexig dans, och vad tänker jag då? ”Jag måste testa det där!” Man måste prova på nya saker här i livet, och det kan vara rätt roligt att komma dit och vara helt malplacerad och känna sig stel för en gångs skull. Därför ska jag försöka dra med mig Sofia på fredag så att vi kan känna oss stela som kylskåp. Roligt ska det bli!

Publicerat

Jag blir ett as av att träna

Att träning förändrar ens liv fysiskt, det vet alla, men att man ändras psykiskt också kanske inte alla riktigt vet. Jag är i alla fall ett klockrent exempel på detta. När jag inte tränar äter jag onödigt, tycker synd om mig själv och tycker att det mesta är jobbigt. Dock blir jag inte ett as på grund av det, men det blir jag när jag tränar. I alla fall inne i mitt huvud. Jag vill det inte, men det bara blir så. När jag börjar träna får jag smått ortorexi (allt ska vara nyttigt som man äter och man tränar nästan ohälsosamt. Dock är jag inte så), och jag börjar döma alla andra. Jag börjar tänka på vad all mat innehåller, vad alla andra stoppar i sig, hur folk gör gymövningarna fel och hur folk borde skaffa skoinlägg för att deras steg är fel och att de då borde ha ont i knäna och ryggen. Jag vill inte tänka så, men det bara blir så. Dessutom kan jag inte påstå att jag är någon slags gymexpert. Snarare tvärt om.

Det jag vill komma fram till är att det helt enkelt inte är hälsosamt för mig att träna. Rent fysiskt kanske det är det, men psykiskt vet jag inte riktigt. Det är inte så att jag var i riskzonen för att få en smått ätstörning för något år sedan då mina krav på mig själv är alldeles för höga. Nej då, inte alls…

Publicerat

Jag är coolingen i pluggrummet

Vad gör man för att se riktigt cool ut i husets pluggrum? Jo, man sätter på sig ett riktigt hett headset och äter på en morot. All the kids doing it these days!

Nä, men jag har som sagt inget Internet (jag har nog sagt det alldeles för många gånger redan), men idag fick jag min kriditupplysning, så jag antar att min iPhone kommer att komma om några dagar, och en iPhone betyder Internet. Inget mer tråkblogging här inte!

Hur som helst kan jag glatt meddela att jag snart, utan förvarning, kommer börja skrika mitt på en föreläsning när ingen räknar med det. Saken är den att vi har börjat på en ny kurs idag. Denna kurs grundar sig på Linjär Algebra och man ska programmera olika beräkningar man gör. Jag kan inte Linjär Algebra, och jag kommer definitivt inte klara av programmeringen då. Det känns verkligen toppen! Tur att jag har träningen som går bra i alla fall. Det är alltid något. Mina ”klockan sju på morgonen”-gympass. De är trevliga dem…

Publicerat

Konsten att inte skratta

Jag sitter här i pluggrummet i mitt hus och försöker att skratta så tyst som möjligt. Jag tittar på Communitychannel på Youtube, och man kan helt enkelt inte låta bli att skratta åt Nathalie.

Hur som helst… Trots min saknad av kompetens i Linjär algebra känns mitt liv helt okej. Jag har börjat träna igen och har blivit beroende av det (50 m till gymmet gör att man blir så), jag har ordnat upp ett möte med min lärare i Linjär algebra, så att hon kan gå igenom hela kursen med mig så att jag förstår och kan räkna vidare, jag har fått upp min personliga källsorteringscentral i köket och jag känner mig snygg om man bortser från håret. Kan det bli mycket bättre än så?

Publicerat

Vad ska man hitta på idag då?

Vad ska man hitta på idag då? Just nu sitter jag och äter på en ostsmörgås och har grym träningsvärk. Det är visserligen jätteskönt, men det betyder också att jag är otroligt otränad, och som föredetta elitidrottare vill man inte riktigt erkänna det för sig själv. Men om jag tränar i ett år nu och förnekar att jag är otränad behöver jag aldrig ta itu med att jag är otränad, eller hur? Jag bara älskar min logik ibland…

Publicerat

Tills lungorna lägger av

Nu har jag varit duktig. Jag har joggat 4,3 km på 26 och en halv minut. Det är ändå rätt bra med tanke på att jag inte är i form alls, att jag den sista kilometern kände som att jag hade astmaandning och att jag knappt orkade lyfta benen den sista kilometern. Men jag klarade av det. Det är väl det som är huvudsaken? I alla fall i början. Det är bara att springa tills lungorna lägger av.

Publicerat

Jag är trött på min kropp

Jag är trött på min kropp. Den är inte så som jag är van att den är. Det senaste året har jag bara låtit den förfalla, och skyllt på att jag har haft mycket i skolan och att jag har varit sjuk (vilket i för sig stämmer), men jag har även varit lat. Otroligt lat. Dock har detta inte stört mig överdrivet mycket. Visst, jag har märkt att jag har blivit tjockare, men det har varit skönt att inte behöva träna. Det ändrades idag.

Jag skulle stå på händer tillsammans med Jenny, men när jag väl stod uppe på händer märkte jag att jag inte orkade stå kvar. Mina armar var alldeles för svaga. Min kropp orkar inte av någonting alls i jämförelse vad den gjorde förut. Det blev lite som en väckarklocka. Är det så här jag vill ha det? Svaret är självklart nej.

Jag vill vara vältränad, hälsosam och snygg. Jag vill vara en av dem som folk tittar på i smyg när de går förbi på stranden. Jag vill vara stolt över min kropp, men det är inte så lätt att få tillbaka kroppen jag hade förut. Jag har världens latmask boende i mig. Därför funderar jag på att utmana mig själv och ta bloggen till hjälp. Om jag skriver om min träning varje dag, kommer jag till slut känna mig tvingad att träna för att kunna skriva om träningen och på så sätt träna mer. Det blir som en ond cirkel fast tvärt om. Dessutom kan ni skälla ut mig ifall jag inte har skrivit om att jag har tränat, och på så sätt får jag ångest och går och tränar. Låter det som en bra idé? Något att satsa på?

Nu ska jag i alla fall ut och springa och känna mig hälsosam. Jag måste ändra på min livsstil. Jag vill orka med mitt liv igen. Den här kroppen jag har nu är inte min. Den är någon annans. Någon som inte tycker om att idrotta. Bäst att börja matcha min kropp med mina intressen, tycker ni inte?