Hej och välkommen hit till min blogg! Kul att du har klickat in här.
Det är mycket som händer nu, och jag har mycket att dela med mig av. Dock är denna blogg under uppbyggnad som ni säkert ser. Under tiden medan bloggen uppdateras kan ni följa mig på Instagram och Snapchat. Där uppdaterar jag dagligen och kommer dessutom meddela när bloggen är igång igen. Vi ses där!
Instagram: DennisWidmark
Snapchat: Dennis Widmark
Detta var veckan då jag klippte mig, firade Valborg och fick se de skånska rapsfälten för första gången i år.
Åren i Skåne har gjort att jag får sommarkänslor när jag ser att rapsfälten börjar blomma
Jag slapp att fira Valborg i Lund utan kunde istället fira i Trelleborg med min pojkvän och hans familj
Solnedgången på Valborgsmässoafton
Jag passade dessutom på att klippa mig under veckan. Något jag har skjutit upp på alldeles för länge.
Som ni säkert har märkt kom det inget inlägg varken i söndags eller igår. Det enkla svaret på det hela är att jag helt enkelt inte har haft tid till att skriva något. Jag har nämligen under helgen haft fullt upp med Centerstudenters förbundsstämma, och igår pluggade jag 13 timmar. De kommande dagarna kommer se ut på samma sätt, så jag kommer inte skriva något förrän på torsdag. Under tiden kan ni passa på att läsa några av mina gamla inlägg.
Hoppas ni inte blir allt för ledsna, så ses vi på torsdag!
Det finns en fråga bland studenterna i Lund som delar hela lärosätet: Är du Team Ryggsäck eller Team Axelväska? Denna ytterst invecklade och diskussionsfrämjande fråga diskuterar jag i mitt senaste blogginlägg på Lundastudent. Där berättar jag om att jag ända till i mitten av mitt första år på Lunds universitet tillhörde Team Axelväska. Anledningen till att jag bytte till Team Ryggsäck var mycket enkel, och kommer även få dig att ändra dig. Du kan läsa var anledningen är i inlägget här och berätta vilket team du tillhör.
Jag fick just reda på att inlägget har fått över 2600 besökare. Det är helt sjukt!
Tommy heter jag och driver bloggen Tommytott.se. Jag är en 28 årig homosexuell alldeles för frispråkig kille som 2005 emigrerade till mitt älskade Malmö. I Malmö bor jag vid havet tillsammans med min sjöman och våra 3 kamphundar av rasen Chihuahua. Född i Upplands-väsby och uppvuxen i böndernas paradis Östersund i Jämtland. Jag är mångsysslare, jobbar som vårdare inom psykiatrin, bloggare på tommytott.se och inte nog med det så är jag även egenföretagare som fotograf. Jag kom ut som homosexuell 2005, samma år som jag träffade mannen i mitt liv.
2007 startade jag bloggen men slutade blogga rätt snabbt tills år 2009 då jag skulle vara lika inne som alla andra och börja blogga och när jag skulle starta bloggen på blogg.se fick jag upp att det redan finns en blogg på den mailen, så det var ju bara till att fixa nytt lösenord och sedan börja blogga igen! 2011 var jag och sambon på promenad med hundarna och då var det första gången som jag blev utsatt för min sexualitet. Det var två unga killar som spelade hög musik på cykel och pratade annat språk, den ena av den kille sprang efter mig och ropade – gay, gay go faster och sparkade mig sedan i ryggen. Efter det bestämde jag mig för att jag mer aktivt skulle börja blogga om mig och mitt liv som öppet homosexuell.
I bloggen får ni läsa om allt mellan himmel och gjord, från mycket om min vardag som öppet homosexuell,hundar, till fotografier och mitt företag, galenskap och shopping. Det bjuds på ärlighet, skratt och tårar och allt skrivs från hjärtat, inget rosa fluff fluff här inte.
Bloggen finns på Facebook och ni får mer än gärna gilla sidan – Tommytott –
Och slutligen, för att inte svamla allt för mycket så lyfter jag på hatten som inte finns och niger så fint som bara jag kan och tackar Dennis för äran att få blogga hos honom medan han gottar sig i värmen.
Stor kram och en gumpkläm.
Allas egna Tommytott
Hej Bloggläsare!
Då jag är anställd utav Centerpartiet för att organisera valet här i lund har jag bara val-frågor på hjärnan, men då Dennis tydligt sa att jag inte skulle skriva om politik finns det bara en sak kvar som jag kan tänka på just nu nämligen: FIKA!
Fika, denna supersvenska uppfinning som så mycket i vårt samhälle (eller i alla fall min hjärna :P) kretsar kring, hur fantastiskt är det inte egentligen? Det förgyller dagen, förmiddagen, eftermiddagen, kvällen ja till och med på natten kan man njuta av fika! Ja, det finns ingen tid på dagen som är för dålig för en fika! Som fika-älskare är jag nog lite udda som inte dricker kaffe men jag tycker att det är för beskt ihop med det gudomligt söta i bakelsen eller kakan. Inte heller är jag någon storfantast utav öl, men så har jag bara studerat här vid Lunds universitet i en termin, så det kanske kommer? På tal om öl så brukade jag ibland gå ut med kompisarna hemma i min hemstad Karlshamn på en lokal pub. De beställde alltid in stora och dyra glas med öl, men jag däremot tyckte att det var ett fruktansvärt slöseri och beställde istället in saker ifrån dessertmenyn, kladdkaka, cheese cake, glass. Saker som faktiskt var billigare än mina kompisars öl och så himla mycket godare!
Gammal nog att känna sig mossig och ung nog för att kunna uppskatta Liseberg, jag heter Mattias och är en ingenjörsstudent på Lunds tekniska högskola, ni vet den där skolan Dennis går på? I samma klass till och med! Jag tänkte skriva ett inlägg här åt er.
De år som passerat sedan din första skoldag, arbetsdag eller bara din första dag har kanske varit många, kanske varit få. Men det som binder oss alla samman är spänningen inför det nya, spänningen för att kasta sig ut ur sin komfortzon och ta sig an nya utmaningar. Mina år har varit mer än många, färre än flesta och varje har levererat nya utmaningar. Jag ska berätta lite för er om mitt senaste. Tre år in på Lunds tekniska högskola så har jag fått nog, det känns instängt och stagnerat. Studielivet har och ger fortfarande mig väldigt positiva känslor men just det här året behövde jag en omstart.Vårt grannland i väst gav mig arbete och något som akademiker uppskattar, en chans att arbeta med något annat än huvudet. Vintern i norden närmar sig och med mer pengar i plånboken och skägg på hakan så ger jag mig ut i världen. Nu ska jag inte älta en romantiserad bild av resandet och personerna man möter, ni som gjort det vet att det är awesome och ni som kommer göra det ”are in for a treat”. Insikten om hur stor världen är känns som vi nordmän definitivt har en uppfattning om, vi har trots allt kartor, eller hur? Det många kanske inte har en uppfattning om är hur stor DU blir inombords efter att ha sett med egna ögon hur stor omvärlden är. Skillnaden mellan att veta och förstå är hårfin men gapet kan lika gärna vara Grand Canyon. Jag fick upp mina ögon, jag känner mig bättre angående kommande hinder och jag vill definitivt rekommendera resande som ett sätt för er att förbereda er för livets alla twists and turns. För er som ska påbörja något nytt, skolstart, jobbstart, arbetslöshetsstart vilket nytt kapitel som helst i era liv så vill jag att ni ska ta er an dessa utmaningar med öppna ögon och sinne. Man behöver inte resa till världens ände för att se världen men man måste ha en positiv inställning. Ta er en minut, timme eller time of your choosing och fråga er själva om ni har ett öppet sinne, because if you don’t, maybe you are missing out on something.
—
Try all the icecream flavors.
// Mattias Uttke
Vid skrivandet utav det här blogginlägget, har jag och Dennis Widmark inte ens känt varandra i ett helt dygn. Ibland sker saker dock väldigt snabbt och sedan han gled in på Stortorget för snart 24 timmar sedan, har jag varit med och tvingat honom strippa offentligt på stortorget, vi har fördömt extroverter och deras skadliga umgängeshetsande betande, och vi har korsat så väl Norges som Tysklands gränser (om än något bildligt), och nu har jag dessutom fått äran att författa ett gästinlägg på hans blogg.
Men vem är då jag? Kort och gott: Johan Nilsson, 23-årig juriststudent från snapphaneskogarna i nordöstra Skåne, spexande centerstudent. Men mitt inlägg ska inte handla om mig, utan om en hipsterklädd tidsresande doktor. ”Doktor vem?” kanske läsarna frågar sig, och då inser man plötsligt att den vitsen funkar mycket sämre på svenska än på engelska…
Flera av mina kompisar försökte under flera års tid övertala mig om att ge Dr. Who en chans, men efter ett par försök att ta mig igenom en eller två episoder fastnade jag inte. Tills en dag då en skäggig göteborgare med lockigt hår uppmanade mig att ge serien en sista chans. Eftersom kombinationen skägg, lockigt hår, och göteborgska får mina knän att bli alldeles svaga fick han sin vilja igenom, och efter att ha sett avsnittet ”Blink” var jag slutligen fast på riktigt.
Vad har då detta med något annat att göra? Jo för att ett av de första samtalsämnena att dyka upp i min och Dennis begynnande vänskap, var just Dr. Who. Vilket faktiskt är ganska passande eftersom tv-serien är en utmärkt metafor för vänskap. Den kan ha sina plågsamt konstiga, udda och töntiga ögonblick som endast de involverade förstår sig på. Den kan ha sina fantastiska ödesförändrande ögonblick. Den kan ha stunder när man helt tröttnar och bara vill stänga av skiten. Den kan ha stunder när den bara får en att sprudla av glädje och älska livet.
Så med de orden hoppas jag Dennis, hans pojkvän och Karl (vem du nu är) får en solig och trevlig semester, och att alla andra tar till vara på nya och gamla vänner, samt aktar sig för gråtande änglastatyer. Don’t even blink!
Det är 25 grader och sol ute, så vad är det naturliga att göra? Jo, sitta inne och designa om bloggen så klart. Det är inte mycket som har ändrats egentligen, men det har i alla fall blivit till det bättre. Det jag har gjort är att göra själva blogginläggsfältet större så att jag kan lägga in större bilder. På så sätt presenteras bilderna bättre. Dessutom har jag fixat ikoner, högst upp i sidokolumnen, för alla sociala medier jag finns på så att ni lätt kan klicka på dem och följa mig där. Det kommer säkert komma mer småändring i framtiden, för jag tycker det är roligt och sitta och pilla med design.
// It’s 25 degrees and sunny outside, so what is the natural thing to do? To sit inside and redesign the blog of course. It’s not much that has been changed, but it has been changes for the better. What I have done is that I’ve made to post field bigger so that I can put in bigger pictures in the posts. In that way the pictures are presented better. I’ve also put in icons for all social media platforms I’m on, so you easily can follow me there. It will surely be more changes in the future, because I like to play with the design. //
När jag var 15 år hade jag en pojkvän som studerade på Kungliga svenska balettskolan. På skolan, om jag minns rätt, hade de två inriktningar: klassisk balett och modern dans. Varje år hade de en julföreställning som jag gick på. Tyvärr blev det bara en gång då förhållandet endast höll i fem månader. Ett av dansnumrena på julföreställningen var en tjej och kille som dansade som om de hade en kampsportsfight i ett tv-spel. Jag satt där och kunde inte sluta titta på dem. Jag var så fascinerad över att modern dans kunde vara så mångsidigt.
Ända sedan julföreställningen har jag varit förälskad i modern dans. Därför blev jag glad när jag idag såg Sias nya video till ”Chandelier”. Hela videon är en enda lång modern dans. Tjejen som dansar är otroligt talangfull och uttrycker verkligen känslor när hon dansar. Om ni bara ska titta på en youtubvideo idag så är det denna. Visserligen är den en månad gammal, men som ni kommer lära er om ni följer min blogg – jag är efter med precis allt…
