Lunds studentbostadskö är orättvis!

Vem kom på att man skulle lotta ut könummer i Lunds studentbostadskö? Det är idiotiskt! De säger att de har gjort så för att det ska bli mer rättvist då folk kanske jobbar och inte har tid att ställa sig i kö i början, och därför lottas könumren ut. Andra säger dessutom att det är bra för att man då inte behöver stå i kö från den dagen man föds bara för att få ett litet rum, men jag då!? Jag har stått i alla bostadsköer i två år nu, men i Lund har jag inte kunnat köa för att de har deras regler. Bara för att jag är duktig kommer jag inte få någon som helst användning för det. Nu har jag blivit nedputtat ännu längre i kön till alla korridorsrum. Väldigt orättvist!

Självklart skulle jag inte klaga alls och istället säga hur bra Lunds kösystem är om jag hade fått fått första könumret. Då skulle det ha varit en helt annan sak. Då skulle det ha gynnat mig, och då blir ju alla glada, eller hur? Men nu är det tyvärr inte så

(Observera att detta inlägg är skrivet med glimten i ögat. Bäst att säga det så att folk inte tycker att jag är en egoistisk idiot)

Pridefestivalen – here I come!

Titta vad jag fick hem i brevlådan. Två stycken festivalpass till Pridefestivalen. Det ska verkligen bli hur roligt som helst att gå, och det här året får jag även med mig Alex. Han har inte velat gå förut, för han gick ett år med sin pojkvän och var inne i en halvtimme och har efter det bestämt sig för att det var tråkigt med Pride. Han var inte ens där under någon konsert. Jag ska allt ta och lära honom hur man njuter av Pride. För mig blir det mitt fjärde år. Är det någon annan som ska dit?

Jag har gjort det förbjudna

Jag har gjort det förbjudna. Det som man verkligen inte får göra som svensk för att bli socialt accepterad. Ett brott mot den sociala koden som skulle få varje soldyrkare att svimma. Brottet jag har begått är att jag har varit inne hela dagen när det är strålande väder ute, och jag har njutit av det! Och där dog de stackars soldyrkarna…

Jag tycker inte om att ta det lugnt


Det är “Dennis är duktig”-dagen idag här hemma. Jag har diskat, jag har sorterat tvätt och ska tvätta hela dagen, jag ska dammsuga undervåningen och jag har jobbat med mitt researcharbete, som jag ska fortsätta med nu. Jag älskar dagarna när man känner att man är superproduktiv och klarar av allt. De är mycket bättre än dagarna då man får ta det “lugnt” men att man istället stressar upp sig för att man inte gör något. Jag fungerar så att jag mår som bäst när jag har som mest att göra. Vecka 20 nu i trean då jag hade mer att göra än vad jag någonsin har haft i skolan, var även den veckan jag var som mest lugn och presterade bäst. Det är lite roligt att det fungerar så, men det positiva med det är att jag slipper ljuga i mitt CV om jag skriver “jobbar bäst under stress” eftersom detta faktiskt stämmer in på mig…

Välkommen till bostadsköhelvetet!

Bostadskö_Dennis_Widmark

Det ni ser på nu kommer fram till den 23 augusti vara mitt helvete. Det är nämligen bostadskön i Lund. Inatt när jag ställde mig i kö för tre rum (man får inte ställa i fler än tre köer åt gången) var jag etta på alla tre, trots att det var fler som hade ställt sig i kön. “Woho, det här går ju jättebra, och jag kommer ju få en bostad på en gång!”, tänkte jag, men nu när jag loggade in har de puttat ner mig. Hur elaka får de vara egentligen+ Förstår de inte att jag behöver en bostad tills jag börjar? Snacka om att de bara tänker på sig själva…

Familjen Widmark är så kända så…

Vi är kändisar här i familjen. Claudia var fotomodell när hon var yngre, pappa har varit med i Skilda Världar, jag har varit med i Metro med min gamla blogg (Ytterst coolt… Klicka här för att läsa intervjun!) och nu har Cassandra kommit med i vår lilla klubb – hon har nämligen varit med i Hannah Montana Spotlite på Disney Channel. Hon fick en makeover så att hon såg ut som Lady Gaga, och hon kommer döda mig när hon ser att jag har skrivit det här. Hon är verkligen inte kameravan, men gullig är hon, man jag ska inte säga något. Se bara själva hur jag var när jag blev filmad av KTH!

INTE OKEJ!

Jag är kriminell vid Barnsjön

Alla som besöker bryggan vid Barnsjön (som egentligen heter Bansjön, men ingen säger det) kommer hädanefter känna sig välkomna efter att jag och Cassandra var där och badade. Vi var så kriminella och vandaliserade bryggan med att skriva hej. Vi följer inte lagen förstår ni. Skriver hej på bryggan, går över gatan där det inte är övergångsställen, ja, seriösa grejer!

Vi var i alla fall vid Barnsjön har i Tyresö och badade, och det var jätteskönt. Jag cyklade dit medan Cassandra var duktig och joggade. Hon gjorde det alldeles självmant, för det var inte alls så att hon fick brev från sin fotbollstränare och sa att hon skulle spela match och att Cassandra då inte hade tränat och kände sig tvungen att jogga. Inte alls…

När vi hade badat klart och tittat på grodyngel åkte vi hem igen och spelade kubb med mamma och Patrik. Jag förlorade… Nu sitter vi här vid datorn för Cassandra ska sova hos mig. Det är sista gången hon kan göra det innan jag flyttar till Lund nämligen. Som sagt får man passa på nu…

Jag bad Cassandra att fotografera mig, men sedan började hon hålla kameran snett och jag sa åt henna att ta bilderna normalt istället. Dock resulterade det sneda i en rad VÄLDIGT bra bilder på mig. Jag ska nog inte säga åt henne något mer…

Ja, Cassandra är fullkomligt psykiskt frisk fastän det kanske inte verkar så…

En dag med familjen

Idag är det en heldag med familjen som gäller, och det börjar med att jag ska hitta på något med Cassandra nu. Man måste ju passa på nu när man fortfarande bor i Stockholm. Dock vet vi inte vad vi ska göra, men vi lär märka vad det blir när vi gör det. Skulle vara konstigt annars. Något säger mig att vi kommer bada. Väldigt ovanligt…

Ja, nu ska ta mina pennor och hoppa på cykeln och cykla iväg till mamma. Ha det så bra så länge!

Jag heter Lillefar. Vad heter du?

Namn kan vara något otroligt roligt och samtidigt bland det tråkigaste som finns. Personligen tycker jag att man ska döpa sina barn till något speciellt. Det finns alldeles för många som heter Alexander och Sara (Jag heter själv Alexander i mellannamn), och i längden kanske det blir lite tråkigt. Nu säger jag inte att det är något fel på dessa namn så ta inte det här som något påhopp. Jag säger bara att vi kanske borde förnya oss lite. Vi borde göra mer som kändisar och döpa våra barn till otroligt originella namn och sedan dämpa oss lite. Då blir det nog bra tror jag.

Själv heter jag Dennis Alexander Lillefar Widmark. Jag är en av fyra i Sverige som heter Lillefar, och jag älskar mitt namn. Jag kommer ta vara på Lillefar och döpa mina söner till det i mellannamn vare sig min man vill det eller inte. Det känns skönt att heta något som inte alla andra också heter. Dock skulle jag ha hetat Rabalder i förnamn om pappa skulle ha fått bestämma. ”Men då kan ju barnen kalla honom för Rabbe”, sa han, men mamma sa emot. Min lillasyster Claudia heter Aleta och Lillemor i mellannamn, och Aleta heter bara 19 personer i Sverige. Jag och Claudia är därför ett par. Jag är Lillefar, och hon är Lillemor. det finns nämligen en tanke bakom detta. När våra föräldrar dör är det vi som tar över. Jag tycker att detta är en väldigt fin tanke, och därför kommer jag verkligen inte byta mitt namn. Dock finns risken för att Claudia kommer att göra det för hon verkligen hatar sina namn, men jag hoppas verkligen att hon inser att hennes namn är väldigt fina och har en mening.