Ibland undrar jag varför jag bloggar. Det tar en massa tid, och för vem bloggar jag egentligen? Skillnad om jag skulle ha några tusen fler unika besökare om dagen och skulle få sisådär 100 kommentarer per inlägg. Då vet man ju ändå att någon läser. Visst, jag vet att folk läser nu också. Jag har runt 200 unika besökare om dagen, men det känns nästan lite onödigt ändå. Så kände jag aldrig med Metrobloggen när jag fick betalt för att blogga. Då var det bara att skriva och så fick man pengar. Nu är min blogg ungefär dubbelt så stor som bloggen på Metrobloggen någonsin var, men jag får inga pengar. Enda motivationen är att jag älskar att skriva.
Missförstå mig inte nu. Jag älskar att blogga. Det är bara det att det ibland känns så himla onödigt. Nä, jag får nog allt ta och bli en storbloggare så att man ser att det man gör uppskattas mer. Ni som kommenterar nu är underbara, men man skulle ju önska att ni var fler.
Okej, nu blev det här ett gnällinlägg, den värsta typen av inlägg, men man måste få göra sådana ibland också. Skulle bara kännas fel om jag skrev att allt var underbart hela tiden. Vems liv är det egentligen?
