Kategori: Okategoriserade

Just nu sitter jag och stirrar på inläggsrutan, och jag vet inte vad jag ska skriva. Min hjärna är bara helt mojs  av alla känslor jag har. Jag har humörsvängningar a la klimaterietant (det är väl då man får humörsvängningar? Är inte så superinsatt på kvinnor faktiskt…). Det är minst två motsatta känslor som jag känner på en och samma gång. Det är minst sagt påfrestande att flytta hemifrån.

Idag har jag varit riktigt sur, arg och mått rätt dåligt över vem jag är, men nu när jag har ätit lite god mat, träffat Alex och lugnat ner mig är det okej igen. Jag har visserligen blivit grymt peppad över att börja träna igen och fått en helt annan syn på min kropp, men det är sådant som kommer med paketet.

Budskapet med det här oigenomtänkta inlägg är i alla fall att jag har ingen aning om någonting för tillfället och är fullkomligt splittrad över allting. Punkt.

Jag har bestämt att det här ska bli en bra dag, men det är mycket som talar emot det för tillfället. Jag har sovit hur dåligt som helst, jag tror att jag håller på att bli sjuk, vilket kan bero på att jag åt mögligt bröd igår men märkte det inte förrän efteråt och cykeln jag ringde på var redan såld. Dock sa han jag ringde till att han hade en röd herrcykel som var mycket bättre, så jag ska åka och prova den vid klockan fyra. Det är bara att hoppas på att den är bra. Den är helt oanvänd dessutom. Det ska bli intressant, men just nu känns det bara som att jag ska spy. Damn you mögligt bröd och fem portioner på mongoliska buffén!

Vem visste att äta på Mongolisk buffé kunde vara så roligt, och vem visste att det skulle vara på min bekostnad? Saken var den att jag la upp mat på min tallrik och gick till kocken så att han kunde steka den. Problemet var bara att det inte fanns någon kock där. Där stod jag då med min tallrik och visste inte vad jag skulle göra. Det enda logiska var att gå tillbaka till mitt bord där mina kompisar satt och beklaga mig över saknaden av kockar. Då sa de till mig att jag skulle fråga efter kocken, vilket jag även gjorde. ”Vet du var kocken är?”, frågade jag till första bästa servitör. Detta var då fel gjort av mina kompisar som tyckte det var jätteroligt eftersom jag såg så borta ut och att servitören blev förvånad. Resten av kvällen bestod därför av ”Vet du var”-skämt, men det är ju trevligt att man kan roa folk.

Dock fick även jag skratta, för längst bort i hörnet satt det en familj med massa barn, och helt plötsligt sa en av tjejerna helt seriöst: ”Jag ljuger faktiskt inte. Jag skvallrar bara” och på en gång blev ljudnivån runt vårt bort ungefär tio gånger högre.

Och varför har jag valt en sådan otroligt tråkig bild till detta inlägg? Jo, för bredvid oss satt världens tråkigaste par. De bara satt där och var tysta och sura. De pratade inte ens med varandra, och de åt knappt heller! Dessutom stirrade tanten på oss så fort hon fick tillfälle. Hur tänker de egentligen!? De går till en mongolisk buffé för att äta middag och så äter de inte och pratar inte med varandra. Jag förstår mig inte på vissa människor. Själv åt jag fem gånger, vilket jag ångrar nu i efterhand, men vad ska man annars göra på en buffé liksom?

Jag ska strax gå ut till bussen för att åka in till stan och äta på Mongolisk buffé. Jag ska äta, äta, äta och så ska jag äta också. Regeln är att äta minst fem gånger. Allt under det är oacceptabelt. Dock har jag ett problem. Mitt hår vill inte samarbeta med mig. Det blir bara fult och jag hatar det just nu. Jag får be mamma klippa mig så att jag ser bra ut till Skåne. Jag kan ju inte komma ner dit och se ut som, ja, jag. Vilka problem jag har va?

Att packa är inte precis det enklaste jag har gjort. Jag är en samlare, så att behöva välja vad man ska ha med sig och slänga saker är inte direkt min grej. Vem vet? Jag kanske får användning för ett fem års gammalt ”knep och knåp”- spel jag inte använt på fyra och ett halvt år, eller hur?

Jag har i alla fall fått ihop fyra flyttkartonger med saker och två kartonger som jag har ställt ner i källaren. Det är ändå något. Dock känns det inte som att jag har packat något alls, för mitt rum ser ut som ett bombnedslag nu och jag har saker överallt som jag inte vet vad jag ska göra med. Det löser sig säkert.

En sak som slog mig dock var att jag faktiskt flyttar om en vecka. En vecka! Jag har bott i Tyresö i snart 20 år, och om en vecka slutar jag göra det. Det är helt sjukt! Hur klarar folk av att flytta hemifrån egentligen? Det är ju läskigt!

Äntligen får planeringsfreaket i mig lite lugn. Jag ska nämligen börja packa idag. Det är ju trots allt bara en vecka kvar tills jag flyttar, och då kan det vara rätt bra att börja packa. Dock vet jag inte var jag ska börja, och jag vet inte heller vad jag ska ta med mig från mitt rum. Ska man ta med sig bilder och prydnadssaker, eller blir det bara jobbigt? Åh, jag vet inte. Jaja, mamma kommer i alla fall över snart och hjälper mig packa, så hon får nog ta och styra och ställa tror jag. Det blir nog bäst så.

Det enda som egentligen är negativt med att flytta är att man måste säga hej då till alla kompisar, så Jenny bestämde sig för att ha en ”Hej då”-middag, eftersom hon ska flytta till Härnösand och dansa balett i två år. Hur coolt är inte det för övrigt? Komma in på en balettskola utan att ha dansat balett en enda gång i hela sitt liv. Det är bara Jenny som klarar sådant.

Vi hade det i alla fall jättetrevligt, och jag fick veta massor med roliga saker om morötter och ficklampor. Dock på ett rätt så oväntat sexuellt sätt. Men inte blev det tråkigt för det. Efter själva middagen sjöng vi Singstar, och om ni har sett mig sjunga Singstar så vet ni att jag bara bryr mig om en sak när jag sjunger Singstar, och det är att vinna. Dock har jag och Jenny vissa låtar, eftersom vi har sjungit de där låtarna hur många gånger som helst innan, då vi bara leker och skriker. Det är hur roligt som helst! Åh, vad jag kommer sakna alla…

Sedan när började kläder bli större i tvätten? Jag har bara hört talas om att kläder krymper i tvätten. Jag har i alla fall lyckats få min Musse Pigg t-shirt att bli större, och på köpet har den fått sju hål i sig. Är det ett tecken på att jag bör hålla mig ifrån hushållssysslor och låta andra göra det åt mig? Man kan ju alltid hoppas…

För övrigt har jag lyckats övertala pappa att killar visst kan ha damcyklar då alla säger samma sak som jag säger. Dock säger han att jag inte ska ringa på någon av annonserna idag. Sist han sa att jag inte skulle ringa blev jag av med mitt jobb…