Man är röd på Sensation red

Ikväll är det den största festen i Lund under hela året som gäller. Nämligen Sensation red. Som man kan förstå på namnet ska man komma rödklädd (lite propaganda för maskinsektorn som är röd). Annars kommer man inte in. Och för att jag skulle kunna visa hur rödklädd jag är var jag tvungen att ställa mig på ett armstöd på min fåtölj och höll på att ramla ner. Jag offrar min hälsa för bloggandet helt enkelt. Var glada! 

Nä, nu ska jag åka iväg till Anna och äta middag, och så ska vi åka in till Lund sen. Det kommer bli en rolig kväll kan jag lova er!

Ba ba ba är min låt

För tre veckor sedan gjorde någon i min klass resten av klassens liv till ett helvete. Det var nämligen någon som började sjunga på Ba Ba Ba med Miss li, och som den låtsvamp jag är började jag sjunga på den. Dock kunde jag inte sluta. Jag har aldrig känt ett sådant behov att behöva sjunga på en låt som jag gör med Ba Ba Ba. Den är så trallvänlig, och den går bara inte att få ut ur mitt huvud. Jag har alltså sjungit den varje dag i tre veckor, och nu kanske ni förstår varför alla säger åt mig att hålla käften?

Igår hände dock något som en i klassen kallade för karma – Ba Ba Ba har tagits bort från Spotify! Det kanske är bäst så, men låten fick ett uppsving när vi var och tittade på I rymden finns inga känslor där låten är med i. Det här kommer bli svårt. Jag måste hitta en ny låt att sjunga på, om jag inte har något emot att gå runt i skolan själv i fem år till vill säga…

Som student går man på bio

Att gå på universitetet innebär inte bara studier. Visst, man pluggar en hel del, men man måste ha det roligt också. Därför gick jag, Sofia, Anna och Hanna på bio idag och tittade på I rymden finns inga känslor. För er som inte har sett den – se den! Den var jättefin, och man blev glad utav den.

På vägen hem fick jag reda på att man måste ha sitt kvitto för att busskortet ska gälla, vilket de inte har sagt något till mig när jag köpte mitt kort. Därför fick jag snällt knacka på hos föraren på Pågatåget hem och säga att mitt kort gäller men att jag inte har något kvitto. Som tur var hittade jag kvittot i min gamla väska, så nu har jag ett giltigt busskort, men i alla fall. Jag och Sofia åkte hem till Malmö tillsammans och gick igenom staden till konserthuset. Det var riktigt mysigt det. Det känns som att man har lärt känna folk nu och kan slappna av på ett helt annat sätt än vad man gjorde i början.

När jag kom hem möttes jag av det här som min kära vän Alex hade skrivit på Facebook till min lillasyster:

”Dagens tonåringar, de som faktiskt ser bra ut och har undsluppit Akne och dylikt klagar ändå på att de inte är vackra och blabla.. Säger bara en sak Claudia: Titta på Dennis, sen på dig själv, tillbaka på Dennis och sen på dig själv igen. Då inser du hur vacker du faktiskt är!”


Jag tycker om dig med Alex…

Jag lärde min mattelärare något!

Vem trodde att JAG skulle lära min 65-åriga mattelärare något nytt inom matematik? Inte jag i alla fall, men idag på föreläsningen gick vi igenom polynomdivision. När jag gick på gymnasiet fick vi lära oss att använda ett sätt som kallas syntetisk division, för min lärare sa att liggande stolen använder bara svenskarna och man gör alltid fel. Därför fick vi lära oss den andra metoden som är betydligt enklare. När jag därför frågade om man fick använda syntetisk division istället bad min lärare mig att gå upp och visa på tavlan inför en fullsatt sal. Det var bara att gå upp och visa, och på ett snabbt och enkelt sätt hade jag kommit fram till exakt samma sak som min lärare kommit fram till på en hel tavla, och alla började därför applådera. Nu vill därför alla att jag ska lära dem syntetisk division istället, och min lärare ska se vad det var jag egentligen gjorde.

Det är roligt att kunna något som ingen annan kan ibland…

Piffa upp din tråkiga studentlägenhet!

Min ”Wall of stuff” börjar bli riktigt stor nu. Den tar snart upp hela den före detta tråkiga vita väggen jag hade i min lägenhet. Om jag får säga det själv har den blivit riktigt bra. Det är mycket färggladare här nu, och det finns något roligt att titta på istället för att se på en tråkig vit vägg. Det bästa med det hela är att det bara har kostat mig 15 kr för kludd (Jag vägrar säga häftmassa!) och ett antal timmar klippandes i tidningar så klart, men tiden är värt det. Det ett billigt och roligt sätt att piffa upp ett tråkigt studentrum helt enkelt.

Övertrött med köttfärs på golvet

Istället för att åka hem igår från Halmstad hoppade jag av tåget lite tidigare. Närmare bestämt i Helsingborg. ”Vad gör du där?”, kanske ni undrar, och det ska jag berätta för er. Jag är och hälsar på min kompis Karola. Hon pluggar något här (bra att jag är insatt i vad mina vänner pluggar, eller hur?), så jag tänkte att jag kunde passa på att hälsa på henne när jag ändå åkte förbi. Det kanske passar sig att berätta att vi är barndomskompisar och därför känner varandra rätt bra.

Vi hade en otroligt rolig kväll. Allt var roligt. Det kan nog bero på att vi var otroligt övertrötta. Precis allt var roligt, men det roligaste hände inne på mataffären. Jag stod och skulle plocka upp varorna på rullbandet, medan Karola skulle betala. Mitt i allt håller korgen på att tippa över, så jag rättade till den, och helt plötsligt låg köttfärsen i min plastpåse på golvet. Det konstiga var att jag fortfarande höll i påsen. Då hade jag på något sätt lyckats tappa köttfärsen igenom påsen. Hur jag lyckades med det vet jag inte, men kassörskan tittade konstigt på oss när jag och Karola skrattade.

Idag har vi bara känt oss allmänt äckliga efter allt onyttigt vi har ätit, och vi var en sväng ute på stan, och då hittade jag äntligen en väska. Jag har letat efter en ny väska i ett bra tag nu, och nu har jag hittat den. en stor fin blå väska från H&M för 299 kr. Det tycker jag var ett väldigt bra pris, och nu kan jag äntligen känna mig som en riktig student och ha min dator, matlåda och skolböcker i samma väska. Äntligen!

Jag ska vara med i Metro

Just nu håller jag på att förbereda mig för något jag egentligen inte har berättat för någon innan. Mamma fick inte ens reda på det förrän igår, och det har planerats ett tag för det här nu. Det jag gör är att jag förbereder mig inför min intervju med Saco på fredag.

Jag bloggar på Sacos ”Välja yrke”- blogg om mitt studentliv, och på fredag ska jag ta tåget upp till Halmstad och bli intervjuad och fotograferad för att vara med i Metro under Saco-mässan. Mitt ansikte kommer alltså tryckas upp någon miljon gånger på tidningar, men för att det ska tryckas upp måste jag förbereda mig. Jag måste hitta blogginlägg som bäst beskriver mitt studentliv, och jag ska leta efter bra bilder. Dock känns det som att det studentliv jag har haft nu är nollning, vilket betyder att man har varit rätt galen och inte direkt normal, men det är så mitt studentliv hittills har sett ut, så jag har inget annat att komma med.
Det ska i alla fall bli väldigt spännande och roligt att bli intervjuad. Bara jag inte ser lika stel ut som jag gjorde när jag blev intervjuad av KTH. Jag verkligen hatar det klippet, men det var inte direkt så att de intervjuade mig så att jag kunde känna mig bekväm. Vem skulle inte känna sig stel mitt på torget i sin gymnasieskola med en kamera i ansiktet och folk som tittar på en runt omkring liksom?

Vad gör man efter nollningen?

Nu när nollningen är över har jag upptäckt ett litet problem – jag har inget att göra. Jag har fått kompisar i skolan, men jag har inte fått någon som jag känner att jag kan ringa till än. Det tar trots allt ett tag, och det är där problemet kommer. Innan har jag haft nollning och träffat alla hela tiden inklusive på helgerna, men nu är det inget sådant längre.

Igår hade jag dock en jättetrevlig kväll med idol och spel hemma hos mig med några från huset, och ikväll är det fest med utbytesstudenterna i huset, men jag vill ju hitta på något under dagen. Något lär jag väl hitta på. Annars kan jag ju plugga hela dagen. Kul…

Studentlivet gör mig gott

Det är något med mig idag. Jag är så glad. Imorse hoppade jag runt innan provet och folk sa: ”Är det någon som är pigg, eller?” Allt har gått så bra och smidigt idag. Ja, jag älskar livet för tillfället helt enkelt.

Alltid när jag kommer hem slänger jag av mig tröjan och byxorna och dansar runt i lägenheten och sjunger för mig själv. Det är skönt. Studentlivet gör mig gott helt enkelt. Det är inget ”plugga på gymnasiet”-hets, vilket är väldigt konstigt, eftersom alla säger att man pluggar hela tiden på universitetet, men jag pluggar inte ens en femtedel av det jag pluggade på gymnasiet. Det är skönt att få ha ett liv igen.

Jag är glad helt enkelt…

Mesteriet med soffan

Vad gör man efter skolan? Jo, man sätter på sig sin overall och utklädnad, springer ut till M-parken och spelar brännboll, men inte vilken brännboll som helst, utan partybrännboll. Reglerna är enkla – spela oseriöst och drick så mycket vin du kan vid varje kon. Visst låter det enkelt?
Vi var i alla fall helt galna och fjäskade för Phöset som vanligt. Maria och Agnes hittade en soffa när de kissade, så de tog med sig den, och självklart samlades alla kring den. Efter ett tag bar vi soffan till Phöset och lät dem sitta i den. Man kan som sagt aldrig fjäska för mycket för Phöset.
Innan jag skulle åka hem kom min phadder Chrissi fram till mig och drog mig bakom en skylt:
Chrissi – Får jag prata med dig?
Jag – Ja…
Chrissi – Är du gay?
Jag – Japp
Chrissi – Yey! Jag har velat ha en gaykompis, och nu har jag det!
Chrissi blev alltså nummer ett som fick veta att jag är gay, men jag tror att de andra misstänker det de med. Dock känner jag inget behov av att berätta det nu. Jag har så roligt med alla, och de behandlar mig som en i gänget, och risken finns ju att de slutar med det om de får reda på att jag är gay, men om de frågar så visst. Jag är inte den som döljer saker.


Erik och Martin skrev en ”fråga chans”- skylt från vår phadder Yodah till en i Phöset, och de blev sedan ett lyckligt par som kysstes. Gulligt, eller hur?

Axel var glad över sin risifrutti och M-plunta